Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Thriller

Bokrecension: Lazarus av Kepler – en besvikelse

by

https://www.bokus.com/bok/9789100142698/lazarus/

Lazarus
Författare Lars Kepler
Serie Joona Linna (del 7)
Antal sidor 600
Utgivningsdatum 2018-10-19
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100142698

Lars Kepler är tillbaka med den sjunde deckaren om Joona Linna. Kepler är en pseudonym för Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. De har verkligen lyckats slå internationellt med sina deckare. Kaninjägaren var 2016 års mest sålda bok i Sverige och Lars Kepler är ugiven i 40 länder och har sålt 13 miljoner böcker över hela världen.

Jag läste de första böckerna av Kepler och då tyckte jag de var spännande och bra skrivna. Jag vet inte om det är jag som förändrats eller deras sätt att skriva, denna sjunde bok fick jag tvinga mig att läsa. Det kändes som en tråkig skoluppgift, något jag var tvungen att läsa klart.

Jag får väl svenska deckarfantaster på mig nu. Kepler tillhör de mest hyllade. Men, för att vara riktigt ärlig: vad säger denna berättelse? Vad ger den mig för känslor och tankar om livet och existensen? Handlingen

Våld av så äcklig grad att jag får spykänslor, men i vilket syfte? Underhållningsvåld? Behöver vi frossa i mer våld för att … Ja varför? Mänsklighetens historia har mycket våld i sig. Finns det någon djurart som dödar sina egna i lika stor utsträckning? Att skildra våld kan absolut vara berättigad. Absolut. Litteratur och alla kultur berättar något för oss om hur det är att leva. Kultur öppnar våra ögon och låter oss besöka platser och världar vi kanske aldrig själva kommer till men ändå säger de oss något om hur det är att leva, att finnas till. Också väldigt äckligt våld kan säga något. Men det finns också filmer och böcker och annan kultur som inte berör mig alls, där våldet mest är till för underhållning. Så upplever jag det extrema våldet som skildras i Lazarus.

Handlingen går att läsa utan att ha läst samtliga tidigare böcker i serien om Linna men det underlättar helt klart att ha läst serien. Jag tycker det oftast är ett minus om en bok kräver att läsaren läst allt tidigare i en serie, fast det är vanligt att det är så.

Jag värjer mig för språket också. De båda författarna har ett överflöd av detaljer där de skildrar miljö. De skildrar med både känsla, lukt, synintryck och ljud. Det är skickligt. Men det är ofta vara utsmyckning. När riktiga mästare skriver har varje detalj i miljön, varje beskrivning av ett ljud, en känsla, en bild, något som tillför berättelsen något till dess helhet, ingen detalj finns där bara för sin egen skull. Så är det inte hos Kepler i Lazarus. Det är många detaljer som bara flödar över till ingen nytta för helheten. Detaljerna ger ingen mångfacetterad fördjupning av berättelsen. I handlingen skildras en gravskändare som samlar likdelar och i handlingen får vi också höra om en seriemördare som hållit människor fångna levande i åratal i kistor under jorden. Det är liksom för mycket och jag undrar vad säger det om livet och människor omkring oss? Jag kan inte hitta något som det säger mig om hur människor kan bete sig. Det är liksom för mycket och till ingen inspiration för mig i livet.

Nu vet jag inte om det är jag som förändrat mig efter att ha läst många deckare och sett ännu fler på tv-serier, att jag helt enkelt kräver något utöver det förväntade i själva sättet att berätta, i karaktärsskildringarna för att jag ska fastna för en deckare. Jag vill att deckaren ska berätta något viktigt, antingen skildra samhället eller säga något om de existentiella frågorna. Tiden är för dyrbar för att spilla bort på underhållning utan något syfte. Lazarus av Kepler är tyvärr en besvikelse för mig.

Filmrecension: Beast – kanske sommarens bästa thriller

by

Beast
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 juli 2018
Regissör Michael Pearce

När Moll (Jessie Buckley) möter Pascal (Johnny Flynn) blir det ett livsavgörande möte. Hon dras till det vilda och farliga i honom. Hon är själv en flicka med ett mörker. Hennes utstrålning är stark trots att hon är pressad och illa behandlad av en mor (Geraldine James) utan all värme. I konkurrens med en söt behagfull syster som charmig men harmlös blir omtyckt av alla är hon den udda. Hos Moll finns en botten, en mörk och djup botten trots den i början lugna ytan. Att hon har ett förflutet med problem där hon huggit en flicka med en sax får hon leva med.

Men vad skall framtiden bli? När hon träffar Pascal blir han en väg ut och de dras till varandra. Att tre flickmord har skett i trakten och att han är en främling skapar många frågor. I en vacker natur vid havet utspelas både kärlek och drama. Han är den oborstade killen som inte anpassar sig efter sällskapsliv och skjuter kaniner trots förbud. Som inte bryr sig om några sociala spelregler och inte bryr sig om någon utom Moll. Som visar den mjuka sidan mot henne men också den farliga. Men är han skyldig eller oskyldig till flickmorden?

En mycket bra film där inget är som man väntar sig. Med skräcken på lur och flickmord och poliser men också vardagliga händelser blir det en extraordinär film. Inget är entydigt och beroendet mellan Moll och Pascal varierar. Bra att det inte är en film om en snäll flicka som skall omvända en elak pojke. Här är hela historien som en saga – en verklig saga med kärlek och grym död. Moll är en flicka som har hållits tillbaka länge men plötsligt visar kraften som finns.

Hennes röda hår och allvarliga ansikte skapar en person som man minns och engagerar sig i. Jessie Buckley ger henne många dimensioner. Hon visar hennes längtan ut från sin kvävande familj och hennes kärlek till Pascal. Men också tvivlet och styrkan att stå emot samhällets tryck. Johnny Flynn matchar henne. Geraldine James som modern och Tristan Gravelle som polisen Clifford gör också bra skådespelarprestationer.

Den speciella naturen på Jersey blir bakgrund till en historia som utspelar sig på landet. Ett samhälle där alla känner till alla och en utifrån kommande är något suspekt.

Scenografin och fotot är fantastiskt. Det är regissören Michael Pearce långfilmsdebut och han har skapat en historia med spänning och dramatik och mycket psykologi. En film som håller intresset och spänningen kvar från första till sista scenen.

Bokrecension: Silvervägen av Stina Jackson – den perfekta sommardeckaren

by

Silvervägen
Författare: Stina Jackson
Utgiven: 2018-05
ISBN: 9789100176006
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Vilken fantastisk debut som författare Stina Jackson gör med denna thriller från Norrlands inland. Stina Jackson som är född 1983 debuterar med denna psykologiska spänningsroman. Räkna med att det är en författare av välskrivna och berörande romaner vi kommer att läsa mer av i framtiden.

Hennes språk är, trots att det är en deckarhistoria, poetiskt och handlingen känns både trovärdig och berörande om människor i djup sorg. Lelle som sörjer sin försvunna tonårsdotter och tonårstjejen Meja som sörjer en trygg uppväxt.

Handlingen utspelar sig i det norrländska inlandet i trakterna kring Skellefteå, Arvidsjaur och Arjeplog och framför allt i den lilla orten Glimmersträsk. Vi får följa Lelle som tillbringar de ljusa sommarnätterna med att att köra utmed väg 95 som går från Skellefteå till norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. Lelle letar och letar, han söker sin dotter som försvann när hon sjutton år gammal väntade på bussen en morgon.

Dottern försvann och Lelle förlorade både sin älskade dotter och sitt förhållande. Hans fru klarade inte av sorgen och orkade inte med att Lelle dränkte sorgen i alkohol och att han kör omkring på nätterna. Det är inte alls ovanligt att äktenskap spricker när tragedier inträffar som att ett barn försvinner. Varje människas sorg är dessutom unik så det är inte alls ovanligt att en mamma och en pappa möter sin sorg och saknad på helt olika sätt. Lelle skjutsade dottern till busshållplatsen och lämnade henne där hon sedan försvann. Lelle kan aldrig förlåta sig själv detta och hans fru kan inte heller förlåta honom. Tragiskt, sorgligt och det är precis så livet kan vara. Vi vet oftast inte i förväg när katastrofen kommer. Vi vet aldrig i förväg när det är sista gången vi ser någon.

Vi får samtidigt följa sjuttonåriga Meja som anländer till Glimmersträsk med sin mamma, Silje. Mejas mamma är som ett barn, hon ger inte Meja någon trygghet utan förväntar sig att bli omhändertagen av Meja. Uppväxten för Meja har varit otrygg. Hon och mamman har flyttat otaliga gånger, senast kommer de från Stockholm.

Meja är van att vara utanför. Hon har vuxit upp med otroligt fattiga förhållanden och inte haft ordentliga kläder och inte alltid mat heller. Nu har hennes mamma via Internet hittat en man som de ska bo hos. Denna man är en udda figur som levt ensam hela sitt liv. Meja tycker att det är läskigt med både skogen och den vilda naturen men en natt möter hon Carl-Johan och hans bröder, tre unga män som bor med sina föräldrar på en mycket annorlunda gård. Carl-Johans föräldrar tror inte på samhället. De är övertygade om att en katastrof är på väg över hela världen och de har bunkrat upp på sin gård så de kan överleva i många år med självhushåll. Meja blir väl mottagen av Carl-Johans föräldrar och får för första gången i sitt liv känna någon form av tillhörighet och får äta bra mat regelbundet.

Nu ska jag inte berätta hela handlingen. Det är ju en spänningsroman så det händer spännande och oväntade saker. Det är så väl sammantvinnat och skickligt berättat och trovärdigt. Det är en berörande berättelse om sorg och saknad, om förtvivlan och om vad som kan hända när samhället sviker.

Om du letar deckare att läsa i sommar borde den här vara perfekt.

Bokrecension: En äkta man av Dennis Lehane – jag skulle inte bli förvånad om den blir en bra film också

by

En äkta man
Författare: Dennis Lehane
Utgiven: 2018-01
Översättare: Johan Nilsson
ISBN: 9789100167257
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Dennis Lehane vet hur en psykologiskt spännande historia vävs ihop. Han fick internationellt genombrott med de två fristående romanerna Mystic River (Rött regn) och Shutter Island (Patient 67) som båda också blev framgångsrika filmer. En äkta man är liksom dessa en spänningsroman som överrumplar mig och den är verkligen uppslukande. Jag bara måste läsa vidare.

Huvudpersonen, Rachel Childs, kommer att som 35-åring skjuta ihjäl sin make på en båt och han trillar överbord. Det är inledningen. Vi får sedan följa vad som ledde fram till skottet på båten och vad som hände efteråt. Vi får lära känna Rachel under hennes uppväxt med sin ensamstående mamma. Mamman är en väldigt speciell karaktär som skrivit en bok när hon var ung om hur ett förhållande kan klara sig från fallgropar. Det är bara det att trots att boken blev en succé är mamman själv oförmögen att ha ett bra förhållande. Rachels pappa övergav dem när hon var liten. Rachel vet bara att han hade ett fint leende och heter James.

Att hitta sin pappa blir en fixering hos Rachel. Hon vill till varje pris få tag på sin pappa. Hennes mamma vägrar att berätta var han finns. När mamman dör fortsätter Rachel att leta efter pappan, bland annat anlitar hon privatdetektiver.

Karriärmässigt går det bra för Rachel. Hon blir en framgångsrik journalist och träffar en man som också jobbar i mediebranschen. De lever ett liv som många säkert skulle avundas dem, med ett fint hus och ständigt inbjudna på evenemang med andra framstående kända personer. Rachel är på väg att få jobb i New York och får därför ett tungt uppdrag: att bevaka katastrofen i Haiti. Där möter hon tragedier som sätter igång saker i hennes inre och hon börjar må allt sämre till hon klappar ihop totalt och får ett sammanbrott i direktsändning. Rachel isolerar sig, undviker människor och går inte ur ut lägenheten om hon inte behöver. Allt rasar samman.

Jag tänker inte fortsätta berätta handlingen som är både spännande och, som jag redan nämnt, uppslukande. Ytterligare ett plus är Dennis Lehanes enorma förmåga att berätta. Hans miljöbeskrivningar är så fullproppade med skarpa, exakta detaljer som beskriver vår tid och vår värld.

Jag har några små kritiska funderingar. Det finns några ologiska kullerbyttor i slutkapitlen som inte riktigt stämmer och delvis är historien lite överdriven. Men den är sammanfattningsvis ändå en bra psykologisk thriller – och jag skulle inte bli förvånad om den blir en bra film också.

Bokrecension: Spionernas arv av John le Carré

by

Spionernas arv
Författare: John le Carré
Utgiven: 2017-10
Översättare: Klas Östergren
ISBN: 9789100173012
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Att John le Carré , en av de största författarna till spionthrillers, skrivit ett ny uppföljare till berättelserna som kretsar kring George Smiley betydde förstås goda nyheter för älskare av spionromaner i allmänhet och John Le Carré i synnerhet. Jag gissar att denna nya, Spionernas arv i översättning av Svenska Akademiledamoten Klas Östergren, var en tidig julklapp för många. Att öppna den och läsa var förmodligen en ren högtidsstund för många.

Denna skumma världen av spioneri och säkerhetstjänster blir avklädd ända in på benen. Den är, som det uttrycks på bokbutikens hemsida: en rasande uppgörelse med det kalla krigets dubbelmoral, med skrämmande speglingar av vår samtid.

Handlingen kretsar kring Smileys vän Peter Guillam som gått i pension och tycks leva ett lugnt och skönt liv ute på den franska landsbygden när han tvingas komma till London där han ställs inför risken att åtalas för några dödsfall som hänt under uppdrag han varit inblandad i under kalla kriget.

Jag vet att det är en kunnig författare och att spionromanen är välskriven men jag hade svårt att tvinga mig att läsa klart den. Det var väldigt många delar som beskrev hur Peter Guillam satt och läste i gamla filer och lyssnade på gamla inspelningar av protokoll från uppdragen under kalla kriget. Speciellt tvingas han att dyka ned i de avgörande fall som skakade Smileys nätverk av spioner under det kalla krigets kyligaste dagar. Vad offrade de för den goda sakens skull?

Nu är jag inte någon stor älskare av spionromaner. Jag läste några av dem för länge, länge sedan men jag minns inte mycket av dem. De kan inte ha gjort något större intryck på mig. Jag menar inte att det gör dessa romaner dåliga. Inte alls. För vi är alla olika och engagerar oss i olika saker och har olika intressen. Däremot tyckte jag om ”Tinker, Tailor, Soldier, Spy”, den svenska filmregissören Tomas Alfredsons film som bygger på John Le Carrés bok Mullvaden.

Min slutsats är: om du älskar spionromaner är Spionernas arv av John le Carré en thriller du måste läsa. Om inte: tja, det beror på vad du vill ägna din lästid åt. Den är absolut inte dålig.