Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Efter förra årets cover-album Kisses on the Bottom gör sig Paul McCartney redo för att släppa sitt sextonde studioalbum. Den 15 oktober ger den före detta Beatles-medlemmen ut New vilket blir hans första soloalbum sedan 2007 års Memory Almost Full att enbart innehålla eget material.
71-åringen passar även på att dela med sig av titelspåret, vilket du kan lyssna på här:
Artist: Paul McCartney
Titel: Kisses on the bottom
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 2012-02-06
Om nån spelat det här för mig utan att tala om att det var Paul McCartneys nya coverplatta med gamla jazzlåtar, så hade jag tyckt att det var helt okej. Småtråkigt och tämligen menlöst förvisso, in genom ena örat – ut genom det andra, men jag hade mycket väl kunnat ha musiken i bakgrunden på en fest eller medan jag lagade mat inför den.
Arrangemangen med smäktande stråkar, kontrabas och visptrummor är förträffliga. Musikernas insatser enastående – Diana Krall (piano), Stevie Wonder (munspel) och Eric Clapton (gitarr) gästar.
Men nu snackar vi Paul McCartney, en av världshistoriens största melodibegåvningar, och då måste vi våga kräva lite mer. Inte en ny Yesterday, Blackbird eller Michelle. Men åtminstone nåt som gör att man lystrar lite extra och höjer på i alla fall ena ögonbrynet. Som får det att spritta till i bröstet av den där känslan av livsglädje som Beatles så mästerligt förmedlade, och som Paul både solo och med Wings många gånger lyckats hitta. Eller det speciella brittiska vemod (som skiljer sig en hel del från det svenska) som han också ofta är en mästare på att förmedla.
En av de två låtar på plattan som Paul gjort själv och som alltså inte är en cover på ett gammalt schlager-örhänge, My Valentine, är nästan där. Tårdrypande vacker och med ett smakfullt akustiskt gitarrsolo av Eric Clapton räddar den hela plattan. Den borde ha varit mycket längre.
Om han gett oss egna låtar på den nivån i stället för dessa coverversioner, så hade vi ännu en gång fått kapitulera inför mannens häpnadsväckande genialitet.
Nu väcker albumet bara en längtan efter att återigen få höra låtarna Paul gjorde förr, när han var bäst.
Är detta orättvist högt ställda krav på en artist som snart fyller 70 och som varit i Fru Musicas tjänst sedan tidiga tonår?
Ja, kanske.
Men jag inte låta bli att instämma i den fyndiga fråga som The Guardians recensent formulerar. ”Does anyone other than his new wife really need to hear McCartney sing Benny Goodman’s ”The Glory of Love”?
Text: Patrik Stigson
Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, skivrecension, recension, Paul McCartney, popmusik
Paul McCartney, Globen
10 december 2011
Betyg: 4
Paul McCartney, basist i Beatles och frontman för Wings, möttes av stående ovationer när han trädde in på scenen för att starta konserten. Förväntningarna var höga i det helt fullsatta Globen. Kvällen till ära iklädd mörkblå byxor och ljusblå kavaj tog han emot välkomstapplåderna och drog igång med full fart med låten ”Magical Mystery Tour”.
Paul har en enorm naturlighet på scen, förvärvad efter mer än 50 år som artist. Han har fortfarande en pojkaktig utstrålning, som en busig men ändå artig pojke, trots att han är 69 år. Han behärskar scenen och är så inbjudande att det känns som att vi är betydligt närmare honom än vi faktiskt är, som på en klubbspelning trots att det var en arenaspelning. Ja, ”Hey Jude” kom en bra bit in på programmet och var en av kvällens höjdpunkter. Frågan är om ”Hey Jude” inte är den bästa arenalåtarna. Någonsin. Självklart fick han hela publiken att sjunga med.
Paul bjöd på många Beatleslåtar, en del Wingslåtar och tre-fyra nya låtar som han aldrig spelat i Sverige tidigare, berättade han.
Han är ett proffs rakt igenom. Programmet var bra upplagt med variation. Han startade energiskt, snabbt, rockigt, med låtar som ”Junior’s Farm”, Beatleslåten ”All My Loving” och Wingslåten ”Jet”.
Det lär ha blivit varmt att hålla den farten i en fullsatt hall, så den blå kavajen åkte av rätt snart och resten av konserten spelade han i en rosa skjorta där armarna efter ytterligare några låtar kavlades upp. Han var rolig och hade tränat in en hel del svenska, inte bara de vanliga ”Hej” och ”Tack så mycket” som många artister slänger ur sig. Givetvis till publikens stora förtjusning.
Han gav verkligen allt. Han bjöd på många av de låtar som publiken helt klart kommit dit för att de ville höra och han sprang runt på scen och bytte instrument. Först spelade han på sin signerade violinbas, sedan bytte han till en av de mest färgsprakande elgitarrer jag sett för att sedan plocka fram samma elgitarr som han använde då han spelade med Beatles i början av sextiotalet. Däremellan sprang han upp till pianot ett antal gånger.
Före spelningen rullade ett videomontage på båda sidorna av scenen, montaget rullade vertikalt, uppifrån ned, med massor av bilder och videoklipp från Beatlestiden, Wings-perioden och annat ur Pauls liv.
Efter att ha spelat en timme tillsamamns med sitt band, två gitarrister, en trummis och en keyboardist spelade Paul några låtar ensam med halvakustisk gitarr. Då spelade han bland annat en sång som han skrivit till John Lennon, som en hyllning till sin Beatleskollega och vän. Han hyllade också den andra nu döda Beatlesmedlemmen George Harrison genom att sjunga Harrisons låt ”Something”.
Paul bjöd förresten också på partier från Jimi Hendrix-låten ”Foxy Lady”.
En av de starkaste upplevelserna under kvällen var när han spelade ”Yesterday” som extranummer, bara Paul och en halvakustisk gitarr. Gåshud.
Vad spelade han mer? Fullständig setlist kommer i morgon, men bland annat spelade han ”Black Bird”, ”Band on the Run”, ”Ob-La-Di, Ob-La-Da”, ”Back in the U.S.S.R.”, ”Give Peace A Chance”, ”Let It Be” och Bondlåten ”Live and Let Die”. Bondlåten avslutades med ett gigantiskt fyrverkeri på scenen. Starkt. Bland extranumren spelade han förutom ”Yesterday” bland annat riviga ”Helter Shelter”.
Givetvis hade många låtar en bildberättelse i videoform projicerat på scenväggen också, som en fördjupning. Allt så välgjort.
Ett exempel på hur bekväm och naturlig Paul är på scen är hur lätt han kan improvisera. Rätt som det var berättade han att han hade svårt att låta bli att kika på de skyltar som några i publiken höll upp. Då fångade videokameran in skyltarna och Paul läste högt från dem:
”Marry Us” stod det på den ena skylten. ”Nej det går inte”, svarade Paul och berättade att han är gift och visade ringen. På den andra skylten stod: ”If you come to Bergen you can get my key”. Han nappade inte på den inbjudan heller.
Men han nappade på att bjuda Globenpubliken på en stark och mäktig tre timmar lång spelning med massor av klassiska Beatleslåtar och några nya sånger och en del från Wingsperioden. Publiken sjöng med och framför allt reste de sig och dansade med i Beatlessångerna.
Läs även andra bloggares åsikter om Paul McCartney, popmusik, recension, Beatles, Wings, musik, Globen
På torsdag lämnar Wild Beasts de brittiska öarna för en spelning på Debaser Slussen i Stockholm. Bandet, som det senaste decenniet har charmat oss med drömsk indiepop, gav 2009 ut genombrottsskivan Two Dancers som hyllades världen över och inte minst nominerades till Mercury Music Prize. I år gav de ut sitt tredje, mer syntinriktade, album Smother. Även Sveriges mest progressiva death metal-akt Opeth ger en spelning på torsdagen.
Dagen därpå spelar Serenades på Debaser Medis. Efter en mindre världsturné som tog dem till bland annat Los Angeles, New York och Berlin återvänder Krunegård och Olenius till hemlandet för att avrunda ett minst sagt framgångsrikt år. Kanske får vi höra jullåten Come Home, hur som helst är det en spelning att se fram emot.
Paul McCartney behöver knappast någon närmare presentation. På lördag intar den före detta Beatlen Globen i Stockholm och det vill vi verkligen inte missa. Även svenska indiegruppen [ingenting] spelar i Stockolm, närmare bestämt Lejonkulan, på lördagen.
På söndag avrundar vi konserthelgen med amerikanska Real Estate som intar Debaser Slussen och svenska popprinsessan Veronica Maggio som spelar på Berns.
Äntligen får vi chansen att de Paul McCartney, en av de två Beatlesmedlemmar som fortfarande lever. Äntligen chansen att se honom live innan han blir för gammal.
Ett roligt pressmeddelande kom precis, som berättar att Paul kommer för att spela på Globen i december. Här är pressmeddelandet:
Ja, ni läste rätt – självaste Paul McCartney kommer till Sverige! Redan den 10 december i år intar hans ”On The Run”-turné Ericsson Globe i Stockholm och därmed gör McCartney sin första konsert på svensk mark sedan Ullevikonserten 2004.
Biljetter finns tillgängliga från och med nu på fredag, den 14 oktober, kl 9.00.
I somras sparkade Paul McCartney igång sin nya ”On The Run”-turné med att fylla New Yorks legendariska Yankee Stadium två kvällar i rad. Därpå följde sex stora arenakonserter i USA och Kanada vars feedback och recensioner befäste Pauls rykte som en av världens största artister någonsin.
Idag meddelar Paul att ”On The Run”-turnén kommer hem och att han avslutar 2011 med elva exklusiva konserter i Europa. Vi är otroligt stolta och glada över att kunna meddela att en av dessa konserter kommer äga rum i Stockholm.
Alla som någon gång har sett Paul McCartney live vet att det är en upplevelse som är så mycket mer än bara en konsert. Paul tar med sin publik på en känslomässig resa som berör alla i publiken på ett eller annat sätt, oavsett om han spelar inför 200 eller 500.000 personer. När detta kombineras med den mest avundsvärda och respekterade låtkatalogen som finns har du ingredienserna till en helt oförglömlig konsertupplevelse.
På scenen har Paul knappt tid att hämta andan när han hoppar från instrument till instrument, studsar outtröttligt runt på scenen och spelar närmare 40 låtar. Över femtio år in i sin karriär fortsätter han utmana gränser och bjuda miljontals fans på fantastiska och legendariska konserter.
Paul själv låter hälsa:
“Playing live is one of the most exciting parts of my job. I’m really looking forward to the next run of shows and to playing places that I have never played before with my band. I’ll be starting with my first ever U.A.E concert and from there I’m on the run across Europe and Russia, before finally getting back to my hometown of Liverpool in time for Christmas. My audiences seem to get better each year and the band and I love the buzz and feedback that they give us. I can’t wait to see you all for some wild nights of rock n’ roll and partying”
Sverige, gör er redo, snart är han här!
Läs även andra bloggares åsikter om Beatles, Paul McCartney
Datum
10.12 – Stockholm, Ericsson Globe