(Foto: Thomas Aglo)
Av någon underlig anledning var R.E.M:s konsert på Globen inte helt utsåld. Många har nog inte förstått at R.E.M. är ett band som är minst lika bra nu som när de slog igenom. Och snacka om publikkontakt. Speciellt alla som var på ståplats, de hade en samspel och för att använda ett begrepp i tiden: interaktivitet med framför allt sångaren Michael Stipe.
R.E.M. gick in på scen och drog igång med full fart i en rivig Living Well is the best revenge.
Sedan bjöd det på två timmar bra mix och variation. Både riviga punkiga låtar från senaste albumet Accelerate och en del av de gamla hitsen. Rockville spelade de med oväntad countrystuk. REM är bandet som alltid överraskar.
Det var mer än musik, på bakgrunden samverkade videofilmer och videoklipp.
Det var första gången jag såg R.E.M. live, fastän att jag lyssnat på dem i så många år. Det var en positiv överraskning – de är till och med bättre liv. Michael Stipe ger allt och är så skön på scen, säker och kul och bjuder på sig själv. Som när han i nästsista låten av extranumren gick ner till publiken. En gitarrist från ett av förbanden, The Disciplines, gick ackompanjera på ett av extranumret.
Stipe tackade också förbanden, Editors och The Disciplines. Inte alla stora rockstjärnor som ens nämner sitt förband.
Stipe höll inte tyst om sin politiska ställning och påpekade att en del sånger handlar om den usla regeringen i USA. Han rekommenderade också publiken att engagera sig i Amnesty.
Det var med lätta steg och öronen fylld av REM som jag släntrade hem i natten.
Fast: ett litet minus, som inte alls har med REM att göra. Jag spelade en låt och då kom en vakt och flög på mig och tvingade mig att stänga av. Alltså, vadå? Den kvaliteten som det blir när jag spelar in med min Nokia, den duger åt YouTube, vilket bara är reklam för artisten. Men den är inget jag kan känna pengar på. Så vad menar vakten? Jag är övertygad om att REM inte bryr sig. Det var många andra som höll sina mobiltelefoner högt och spelade in. Men de stod eller satt längre in, så vakten inte kunde komma åt dem, förstås.
För övrigt kan jag konstatera att Aftonbladets Håkan Steen inte var på samma konsert, även om han skriver om den: han gav bara betyg tre och säger att REM inte fick Globen att koka. Han är blind och döv, helt klart.
Konserten dagen före i Köpenhamn fick svalt mottagande av Sydsvenskans recensent. Tja, kanske hade REM den konserten för att värma upp för stockholmarna, eller så var köpenhamnarna stelare, eller så är det just den kritikern som inte gillar REM.
Dagens Nyheters PO Tidholm var nöjd med Globen-konserten:
Men de gör en snygg och enkel show. Bakom REM finns de där transparenta skärmarna alla använder nuförtiden. På dem visas processade bilder av bandet, inramade av snygg grafik eller bara väldigt pixlade eller suddiga. Otroligt elegant. Michael Stipe är ju alltid sevärd också, ikväll med uppviksjeans, kavaj och slips.
Här mitt filmklipp, som jag hann innan den sura vakten kom:
Här filmklipp av några andra som var där och som inte fick en sur vakt på sig:
R.E.M. – The One I Love @ Globen 7/9-08
R.E.M. – Imitation Of Life
Losing my religion:
R.E.M – End of the world
Plus till SVD:s kritiker som gav bra betyg.
Låtlistan under konserten:
Här är alla låtarna R.E.M. spelade
1. Living well is the best revenge
2. So fast, so numb
3. What’s the frequency, Kenneth?
4. Drive
5. Animal
6. Man-sized wreath
7. Ignoreland
8. Driver 8
9. The great beyond
10. Electrolite
11. Disturbance at the heron house
12. I’m gonna DJ
13. (Don’t go back to) Rockville
14. Seven chinese brothers
15. The one I love
16. Sweetness follows
17. Let me in
18. These days
19. Imitation of life
20. Horse to water
21. Bad day
22. Orange crush
Extranummer:
23. Supernatural superserious
24. Losing my religion
25. At my most beautiful
26. It’s the end of the world as we know it (and I feel fine)
27. Man on the moon
Relaterat:
Aftonbladet: – Nu är vi punkigare
Andra bloggar om: video, konsert, recension, USA, REM, Stipe, Globen
Två bilder till, med Thomas Aglo som fotograf:
