Mary
Författare: Aris Fioretos
Förlag: Norstedts, 2015
Bild: Thomas Florschuetz
ISBN 978-91-1-306482-6
Jag fångas omedelbart från första sidan av Aris Fioretis fantastiska språk och sugs direkt in i berättelsen. De två första sidorna är en poetisk sammanfattning, sedan följer berättelsen i jagform och i nutid, vilket gör att jag är med i och förs framåt i handlingen hela tiden. Berättelsen varvas med minnen, som skrivs i imperfekt.
Mary, som hette Maria när hon föddes men hellre vill heta Mary, den reserverade, är en 23-årig arkitekturstudent, som just fått reda på att hon väntar barn. Hon har ännu inte hunnit berätta det för sin revolutionäre pojkvän Dimos, när hon grips för statsfientlig verksamhet och förs bort av säkerhetstjänsten, först till deras högkvarter, sedan till en isolerad fängelseö. Hon utsätts för tortyr, svält och annan förnedrande behandling. Hon är hela tiden inställd på att skydda fostret, som växer inom henne.
Det är en tung och stark berättelse, men skriven med ett lätt språk, som gör att det inte går att förväxla med en dokumentär. Ändå är dessa händelser mycket universella och ständigt aktuella i världen. Detta ska föreställa äga rum 1973-74 i en militärdiktatur, likt den grekiska samma tid.
Vi får följa den identitetsupplösande processen hos Mary, från kropp och själ tills, på grund omänskligt brutal behandling, endast kroppen återstår. Och ordet! En återuppståndelse genom orden på fyrtio små lappar packade i en bucklig tennask, likt kärnorna i ett granatäpple. På grund av det klara och osentimentala språket blir läsningen poetisk och vacker. Och med en löftesrik avslutning!
Mary är nominerad till Augustpriset 2015. En värdig kandidat till priset, anser jag.
Boken är ingen munter läsning. Den fyller mig med tungsinne och hopplöshet där tron att kunna överleva fängelsevistelsen på ön så småningom dör för Mary på ön. Tortyr, plågsam behandling, översitteri, svältkost – det enda som gav behållning av sammanhållnngen mellan kvinnorna, som så småningom växte ffram