4 maj släpptes Paul Potts senaste album, Passione. Ni minns väl uppståndelsen när mobiltelefonförsäljaren vann det brittiska TV-programmet Britain’s Got Talent? Hans första album, One Chance, som gavs ut i september 2007, fick stor uppmärksamhet. Nu har han släppt ett nytt album – Passione – som är lika bra som det första, men det har nästan inte alls märkts i svenska musikkritikers bevakning.
Ännu mer träffande är klyftan mellan den stora massan och musikkritikerna när det gäller det svenska dansbandet Thorleifs nysläppa skiva: Sweet Kissin´in the moonlight.
Den ligger högt upp på albumlistorna över försäljning, men recenseras knappast alls, den heller.
Alltså riktigt sant är det inte att dessa två skivor inte recenserats i traditionella medier, men väldigt tyst är det.
Flitigast att uppmärksamma skivor brett är nog Svenska Dagbladet, som faktiskt har recenserat båda skivorna. Thorleifs fick betyg 3 och Paul Potts betyg 4.
Själv har jag lyssnat igenom båda skivorna. Dansmusik, som Thorleif, är inte min stil av musik. Det är sant. En gång när jag var väldigt ung pinade jag mig några gånger genom att besöka dansställen i Göteborg. Nej, det var ingen lätt uppgift att ge ett omdöme, varje skiva bör ha rätt att bedömas efter sina förutsättningar och sin genre.
Nå, att det är en klyfta mellan vad som köps av folket och vad musikkritiker vill skriva om, är inget nytt. Det är samma sak när det handlar om filmrecensioner. Om det är negativt? Jag vet inte. Det är som det är. Jag tänker på mig själv: när jag fick recensionsexemplaret från skivbolaget till Thorleifs skiva blev jag lätt förskräckt. Jag som aldrig lyssnar på dansmusik, hur ska jag kunna ge ett vettigt omdöme om skivan? Jag skickade ut en förfrågan till Kulturbloggens vänner i Facebook. Inte någon var intresserad av att lyssna på och recensera skivan. Jag känner helt enkelt inga personer som gillar svensk dansmusik. Och det är väl likadant med de journalister som jobbar med att recensera musik på gammelmedier. De lyssnar väl inte på dansmusik.
Kanske är det lite samma sak med musik i genren klassiskt med popschlagerkommersiell touch, som Paul Potts. Kanske är det därför många inte riktigt vill recensera skivan. Paul Potts är ju inte skolad klassiskt, har väl inte gått operautbildning. Därmed blir han svårbedömbar för den som är van att lyssna på traditionell klassisk musik.
I vilket fall: jag tycker skivan är bra, jag lyssnar på den då och då. Fast jag är ingen expert på klassisk musik och kan därför inte sätta in den i något sammanhang inom sin genre.
Recensioner av Paul Potts:
Kristianstadsbladet
Recensioner av Thorleifs:
Expressen och Smålandsposten.
Andra bloggar om: opera, dans, recensioner, skivnytt, Paul Potts, Passione, Thorleifs, dansmusik