FKA twigs, Linné-scenen
13 augusti 2015
Betyg: 3
Jag har aldrig riktigt lyckats se storheten i den brittiska artisten FKA twigs som tycks vinna allt större hype vart hon än sig i världen vänder. Inte för att hon sjunger dåligt, eller inte erbjuder en intresseväckande show med sin unika dans. Men jag får ändå lite känslan av att hon borde fokusera på det sistnämnda när hon uppträder, att musiken lika gärna kunde framföras av en DJ så hon kunde fokusera helhjärtat på sin dans. Som det är nu får hon avbryta den lite titt som tätt för att den inte ska gå ut över sången. Det känns som ett själlöst kompromissande med vad som ändå gör henne mest speciell gentemot andra artister som uppträder idag. De flesta kan sjunga och röra sig runt på scenen utan några problem, men väldigt få kommer ens i närheten av hennes dans när det väl gäller.
Låtmässigt har jag inte mycket att invända på, förutom att det mesta låter för snarlikt. Den alldeles för höga basen dränker hennes sång så jag hör inte så mycket av den. Hennes röst dräneras totalt. Och knappt ser jag henne heller, då hon för det mesta dränks i rök och motljus. Vilket hade kunnat vara läckert om publiken i alla fall kunde urskönja konturerna av hennes dans, men det är inte ens alltid en kan göra det. Och däri går mycket av poängen av att se showen förlorad.Trots dessa brister var det tydligt att hon hade publiken med sig. Jublet och applåderna tystnade nästan aldrig. Speciellt inte när hon mot slutet förklarar hur mycket det betyder för henne att vara här (vilket i och för sig alla artister säger, men det brukar inte spela någon roll). Hon får också hype genom att avslöja att hennes nya EP <ahref=”https://kulturbloggen.com/?p=95920″>M3LL155X släpptes just där och då. För att sedan spela en helt ny låt hämtad från den. Det var också, enligt mig, spelningens bästa. Vilket jag inte vet är ett speciellt bra tecken i sig…
Text: Linou Gertz
Foto: Annika Berglund