Titel: Över kinesiska havet
Författare: Gaute Heivoll
Förlag: Norstedts
Översättning: Lotta Eklund
Utgiven: 2015-03
ISBN: 9789113066196
I slutstadiet av andra världskriget skriver en familj på ett kontrakt som gäller omhändertagandet av en syskonskara på fem. Lilly, Nils, Erling, Ingrid och Sverre flyttar in till huset någonstans på den norska landsbygden, mer specifikt – eller mindre – till mitt i ingenstans. Syskonen är efterblivna – har en utvecklingsstörning, i enlighet med dagens politisk korrekta termer. Tillsammans med ett antal fler udda personligheter bildas en familj som varar över decennier. Syskonskaran på vindsvåningen som i åratal ber aftonbön före maten varenda kväll. Över kinesiska havet – som för övrigt bortsett från ett fåtal referenser varken handlar om kina eller hav – är en femtioårig minnesresa som ändå på sätt och vis sträcker sig ända bort till det kinesiska havet.
Över kinesiska havet beskrivs i den enkelhet som passar handlingen och temat. Den överdramatiserar inte de delar som kan tyckas vara sorgliga till den grad att den blir en snyftningsroman men kyler inte heller ner dem till en grad som riskerar i ett ytterst känslokallt resultat. Över kinesiska havet hamnar någonstans mitt i, lik en kylig havsbris en molnig dag.
Utan att tydligt ta sida, utan några åsikter alls egentligen, berättar Heivoll en enkel historia om en familj – en historia som börjar i mitten av 1940 talet och tar sitt slut under de sista åren av det förra milleniet. Heivoll beskriver inte mer än ett hus på den norska landsbygden, inte mer än en familj men skugglikt blandas andra trådar in i historien – politik och samhälle och… Till slut är det de trådarna som förblir tydligast, trots att de befinner sig mer eller mindre i bakgrunden bland beskrivningarna. Även värmen som befinner sig delvis i bakgrunden liksom sträcker sig längre och längre och når slutet i en relativ glödande kulmination.
Utan att förvirra sträcker sig handlingen åt många håll. Den når visserligen inte längre bort än referenserna till det kinesiska havet men berör trots det ens stora drömmars kraft i livet – kanske den starkaste delen av romanen. Såsom jag har för mig skrivs det ett oändligt tal romaner om ens drömmars självförverkligande, men det är första gången jag både hör om och läser en roman som inte förverkligar en dröm men låter den stanna inombords hos en, i värme. Det är fint, att en dröm inte behöver försvinna bara för att den inte har förverkligats. Det är troligtvis också där som trådarna knyter sitt sammanhang och slut, i en balansgång mellan verklighetens regler och lagar och de innerliga drömmars kraft.
Det finns böcker som kan läsas av många, var som helst, när som helst och beror inte särskilt mycket på ens tillstånd, humör, men det finns också böcker som inte kan läsas var som helst eller när som helst men är trots det inte mindre fängslande än den första sorten. De behöver vänta på rätt tidpunkt men kan vid den tidpunkten till och med vara bättre än den första sortens böcker – för att de tydligt passar någonstans. För mig är Över kinesiska havet den andra sortens bok.
Text: Anastasia Brink