Titel: Guantánamo – En dagbok
Mohamedou Ould Slahi
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2015-03
ISBN: 9789113057149
Guantánamo – En dagbok, av Mohamedou Ould Slahi är en oerhört viktig bok, helt unik i sitt slag. Det är den första ordentliga dokumentationen inifrån det numera ökända interneringsfånglägret på Kuba. Under läsningens gång, då jag blir varse den hårda granskning och redigering som de amerikanska myndigheterna har genomfört på orginalmanuset, blir jag förundrad över att denna bok överhuvudtaget har kunnat komma till. Och på hur mycket som har kunnat släppas igenom.
Mohamedou Ould Slahi är en fascinerande person. Han är född i Mauretanien men lämnade vid 18 års ålder landet för att genom ett stipendium studera i Tyskland. 1990 avbryter han sina studier för att i Afghanistan ansluta sig til al-Quidaförbanden och strida mot den sovjetstödda regeringen i Kabul. Två år senare återvänder han till Tyskland för att avsluta sin civilingenjörsutbildning. År 2000 börjar karusellen: under resan hem till sitt hemland efter de avslutade studierna grips han två gånger på begäran av USA och förhörs av FBI-agenter. Han misstänks vid denna tidpunkt vara inblandad i den så kallade Milleniesammansvärjningen. Då ingenting tyder på att han är inblandad frisläpps han, men under det kommande året fortsätter förhören med jämna mellanrum. Den 4 augusti 2002 transporteras han till Guantánamo.
Mohamedou Ould Slahi blir genom åren utsatt av tortyraktiga förhörsmetoder bland annat bestående av extrem isolering, fysiskt och psykiskt våld, sexuell förnedring, dödshot, hot mot familjen samt en fingerad kidnappning. Alla händelser beskriver han sakligt och detaljerat. Det är verkligen skakande läsning. Trots det miserabla har boken en viss ton, som jag nästan skulle kalla humoristisk. Det är ett mörkt sinne för humor han har, men ändå är det fascinerande hur det kan överleva. Mohamedou Ould Slahi är också märkligt fri från hat. Jag kan tycka att det nästan är omänskligt, hur han försöker finna förståelse för sadistiska fångvaktares handlingar.
Det är en tung bok. Dels på grund av handlingen, men också på grund av all fakta, all detaljrikedom, alla detaljerat utfärdade händelseförlopp. Hur intressant ämnet än är blir det svårsmält. Det som jag finner mest upprörande av allt är det faktumet att Mohamedou Ould Slahi än idag befinner sig i samma isoleringscell på Guantánamo som han har suttit i sedan 2002, utan att formellt ha anklagats för något brott.
Text: Sigrid Abenius