”Döden kommer till oss alla, mer säkert än skatter (Sir Pratchetts eget skämt). Han dog den 12 mars, endast 66 år gammal. De senaste 8 åren kämpade han mot tidig Altzheimer. Passande nog dog han hemma, i sängen, med katten bredvid sig på täcket.
Under de åren han var sjuk kunde uttalade han sig ofta i frågan om dödshjälp. Han var förespråkare frivillig dödshjälp och tyckte att det borde vara en självklart att var och en skulle ha rätt att fatta ett sådant beslut. Han led av att känna sin intellektuella kapacitet (som var ansenlig) tyna bort.
Terry Pratchett blev en av englands mest framgångsrika författare. Han började skriva tidigt och publicerade sin första novell i tidiga tonåren. Många böcker följde. Den sista serien böcker hette The Long Earth och berättar hur det blev när vi upptäcker ett oändligt antal parallella versioner av vår planet. En ritning som upptacks på internet berättar hur du kan bygga en enkel apparat som gör det möjligt att stega mellan världarna. Förutom att de är helt tomma på människor….
Denna serie skrev han tillsammans med Neil Gaiman, ett samarbete som pågått i 30 år. Fyra böcker är skrivna men de hade kontrakt på fler i serien. Jag hoppas att Neil Gaiman avslutar den.
Det är många som sörjer Terry Pratchetts bortgång. Hans typ av humor är sällsynt. Sällsynt för att den förutsätter att läsaren är intelligent och kräver en viss eftertanke. Terry Pratchetts humor bygger inte på kvinnoförakt eller rasism men driver hejdlöst med småaktighet, girighet och fördomar. Allt det som vi dagligen måste övervinna för att vara människor. Respektfullt, kärleksfullt och alltid glimten i ögat. Satir när den är som bäst. Vi får nästan gå tillbaka till Jonathan Swift och hans Gullivers resor för att hitta dess like. Old school.
Det kan vara lämpligt att minnas Dylan Thomas dikt Do not go gently into that good night. Första strofen lyder så här:
Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.
Terry Pratchett protesterade när hans hjärna började slockna. Han lyckades dock inte lura döden (som han ofta berättat detaljerat om i sina böcker (han har till exempel en häst som heter Binky och en betjänt som heter Alfred).
Trots att Terry Pratchett verkar känna döden så väl lyckades han inte lura honom. Kanske lika bra eftersom det är lönlöst och bara irriterar Döden.”