Happy End
Manus Dorothy Lane
Musik Kurt Weill
Sångtexter Bertolt Brecht
Översättning Magnus Lindman
Regi Carolina Frände
Scenografi Sven Haraldsson
Kostym Anna Heymowska
Ljus Karl Svensson
Mask Patricia Svajger
Koreografi Sofia Södergård
Premiär 31 oktober på Klarascenen, Stockholms stadsteater
En helt galen föreställning – utan tvekan årets skrattfest fast med ett stort allvar bakom hörnet – bjuder ensemblen och regissören Carolina Frände på med Happy End.
Jag erkänner, det tog tio minuter då jag tyckte allt var överdrivet. Ni vet, när man som barn samlades ett gäng och klädde ut sig så tokigt man kunde och samlade vuxna till publik och sedan spelade något man själv hittat på och hade allra roligast själv. Precis så upplevde jag föreställningens inledning. Jag tog mig för pannan och undrade om jag kunde smita iväg i pausen? Det tog tio minuter – men sedan var jag fast. Alla roller spelas av män. Männen spelar kvinnor, männen spelar män som spelar kvinnor, männen spelar män, männen spelar män som spelar kvinnor som spelar män – allt är tillåtet och allt är helt utspejsat och ändå fungerar det och blir helt galet roligt och samtidigt har Happy End något viktigt att säga.
Handlingen utspelar sig i mörka kvarter i Chicago under 1900-talets början. Bill Cracker (spelas av Robert Fux) är ledare för ett gäng kriminella som håller till i Bills danslokal och Frälsningsarmén är ivrig att missionera och en dag söker sig frälsningsarmélöjtnanten Lilian Holiday (spelas av Daniel Nyström) in dit. Bill och Lilian dras till varandra – men det är inget som uppskattas vare sig i Bills kriminella kretsar eller i Lilians kyrkliga sammanhang. Allt detta utspelar sig i kvarter där homosexuella män lever tillsammans i storfamiljer. Carolina Frände,hart hämtat inspiration från den legendariska dokumentären om framväxten av voguingkulturen i 1980-talets New York ”Paris is burning”.
Regissören har också valt att arbeta på ett annorlunda sätt. Ensemblen som består av tretton män i åldrarna 23 till 78 år med väldigt olika bakgrund har själva fått välja hur de vill vara och ta makten över sitt uttryck.
– Jag har velat undersöka gestaltandet av könsöverskridande identiteter med en enkönad ensemble bara bestående av (biologiska) män. Ingen roll var bestämd i förväg, allt har skett i process. På så vis tar teaterprocessen sitt avstamp i själva essensen i voguingkulturen. Och vi har byggt en egen klan under det här arbetet, säger Carolina Frände i ett pressmeddelande.
Det fungerar, som jag redan sagt, fantastiskt. Skådespelarna har roligt själva, det märks, och det blir mycket bra. Egentligen går det knappt att lyfta fram någon mer än övriga, men jag är ändå extra imponerad av Peter Gardiner som spelar Sam Worlitzer som gärna skulle vilja ta över chefskapet i danshuset över Bill. Peter Gardiner är alltid bra. Att Robert Fux är strålande som Bill Cracker, vem är förvånad efter hans strålande monolog som Tingsten? Åke Lundqvist, äldre och erfaren, är helt underbar som Flugan och Damen i grått. Från den äldste till den yngste: Razmus Nyström, praktikant från Teaterhögskolan i Malmö, spelar Johnny Flint som får raseriutbrott över småsaker och kallas för Baby eftersom han är yngst i danshuset. Razmus Nyström lär vi se mer av efter att han är klar med Teaterhögskolan.
Scenen är för ovanlighetens skulle väldigt belamrad. Majoriteten av nutida föreställningar går ju annars i enkelhetens tecken med nästan ingenting på scenen. I förgrunden är det rum som omväxlande är Bills danshus och Frälsningsarméns tillhåll och i bakgrunden hänger kläder, peruker och där finns sminkplatser där skådespelarna helt öppet inför publiken kan byta sitt uttryck, sin skepnad, sina kläder och utseende.
Föreställningen är förstås en hyllning till människans rätt att vara sig själv, att få vara befriad från manliga och kvinnliga normer men arvet från Bertolt Brecht finns kvar. Det är också en berättelse om hur den kriminella världen, kyrkan och samhällets maktinnehavare lätt kan gå i symbios med varandra när de har makt och pengar att tjäna.
På scen
Bill Cracker Robert Fux
Sam Worlitzer Peter Gardiner
Dr Nakamura/Majoren Kristofer Kamiyasu
Jimmy Dexter/Besökare Patrik Hont
Bob Merker/Besökare Michel Franco
Johnny Flint/Besökare Razmus Nyström
Främling 1/Hanibal Jackson Kristian Pehrsson
Mary Morten Løvstrøm Olsen
Lilian Holiday Daniel Nyström
Flugan, Damen i grått Åke Lundqvist
Mirjam m fl roller Fredrik Apollo Asplund
Främling 2/Jane Per Öhagen
Pianist/Frälsningsarmékapten Fredrik Schreider Fredrik Hermansson
Fotograf: Petra Hellberg
