Artist The Confusions
Titel The Confusions
Betyg 4
The Confusions har gjort det igen – visat att Sundsvallsbandet är ett av landets bästa indiepopband. 10 september släppte de sitt nionde studioalbum, den här gången självbetitlat. Lite konstigt att det dröjde nio album innan dess, men vad gör det. Albumet är en riktigt riktigt bra presentation av bandet som efter att ha spelat tillsammans i mer än tjugo år fortfarande låter lika piggt och energifyllt som vid debutalbumet.
Bandet bildades 1991 i ett uthus i Skönsberg i Sundsvall av ett gäng barndomskompisar. Deras ambitioner var inte så höga, de ville mest ha kul tillsammans när de spelade. Den spelglädjen och spellusten har burit dem nu i tjugo år och de har hunnit ge ut nio studioalbum och har turnerat i bland annat i USA och spelat på South by South West, spelat i Storbrittanien, i Ryssland och fått ett album utsett till årets album av en radiostation i Peru (albumet The Story Behind the Story).
Från att ha varit betraktade som någon form av pophopp är de nu indieveteraner. Det nya albumet har mycket av vad som är The Confusions, baserat på fint gitarrspel och många sköna små detaljer i musiken och bra eftertänksamma texter – samtidigt är albumet en vidareutveckling, en fördjupning av nya influenser som vi fick en försmak av redan när EP:n ”Oh God I Think I´m in Love” släpptes i maj. Där fanns också en cover med Bob Dylans ”All Along the Watchtower” som ju blev mest känd i Jimi Hendrix version.
Jocke Persson i Aftonbladet hade inledningsspåret ”Point of no Return” med på veckans spellista när albumet släpptes nu i mitten av september. Det håller jag med om. ”Point of no Return” är för mig dessutom en av årets bästa låtar.
På ”The Confusions” har de bra gästartister som passar perfekt in i stilen, som Frida Madelaine från Red Mecca och Isqbel Nieb från Dont Blame the Dog och Supersei.