Titel: Där framtidens fötter vandrar
Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Parabellum Nord
Utgiven:2014-03
ISBN: 9789198037166
Minnessaker. Souvenirer. Dagböcker. Vi samlar på oss dem för att kunna återkalla de händelser, de färger och de ljud vi associerar med dessa ting, med de ord som står i dagböckerna. Vi slänger dem i lådor, ställer upp på översta hyllan i skåpet eller slutar att uppmärksamma det som står synligt eftersom vi börjat ta det för givet. Tingen tros försvinna ur medvetandet; men tiden förflyter, lådorna öppnas och vi överraskas av den minnesflod som svämmar över oss. Det handlar inte alltid om saker och ting vi köpt i syfte att minnas dem i fall händelserna bleknar bort i minnet, det kan lika gärna vara ting vi inte haft en särskild varm relation till, sådana ting som mer eller mindre varit obetydliga i vår historia – en träsked eller en kofta. Om personen som associeras med tingen inte är bland oss längre kan det resultera i betydligt fler känslosamma minnen. Vi öppnar lådan som legat i källaren i åratal och tankeprocessen sätter igång att associera tingen till vår egen historia.
Charlie – i Där framtidens fötter vandrar – öppnar en plastsäck, en säck med de enda tingen hans döde far lämnade efter sig. Charlie är arbetslös, lider av ångest och har en ettårig son han sällan får chansen att träffa; fastän pappan och sonens liv är sammanvävda är pappan inte med i bilden. I plastsäcken ligger ett anteckningsblock som fadern skrivit i, det är orden och meningarna bland sidorna i blocket som får Charlie att inleda en längre historia – en som bygger på de minnen han associerar med tiden då hans far var närvarande. Historien är om Charlie, hans far, deras familj, hunden vid namn Bamse och däribland skolans mattant-Hitler. Charlie påbörjar historien i sin barndom men lämnar vid flera tillfällen den kronologiska tidsordningen, hoppar till sin son, den sista gången han fick se hunden Bamse eller tio år framåt. I anteckningsblocket finns ledtrådar till senare avslöjade hemligheter som förvirrar Charlie, gör livet mer ostadigt för honom. Den intrig som skapas ur de upptäckta hemligheterna vore nog mer passande i en såpopera.
Charlie skildras i olika faser av sitt liv – den elvaårige Charlie och medelålders-Charlie tycks inte i varje fall vara samma karaktär. Tillvaron är annorlunda för den yngre versionen av Charlie, hoppet om en ljus framtid är klart närvarande med tanke på de intressen och den intelligens Charlie uppfattas ha; men den elvaåriga pojken Charlie hamnar till slut i samma båt som sin far – han präglas av pappans missbruksvanor, arbetslösheten. Familjebanden till en far som inte klarade av att kunna ordna en trivsam jul för familjen skapar en orubblig uppgivenhet i den äldre Charlies karaktär.
Charlie är drygt trettio, han är elva; hans far är död, hans far lever; skolkamraterna är ohyggliga, de försvinner ur historien – minnena är levande, livet pågår. Mattias Edvardsson försöker skapa en helhet av material och minnen, historien som skapas i Där framtidens fötter vandrar blir trovärdig – jag kan förmå mig själv att föreställa åttiotalets neonkläder, spänningen kring Palmemordet och de lärarnas politiskt inkorrekta påståenden, men någonting fattas. Detta någonting är troligtvis huvudkaraktärens otillräckliga lösning på sina missöden – minnena behandlas, men behöver det innebära att tillvaron plötsligt blir hoppfull och man oväntat får en ny anställning? Jag är dessutom splittrad när det gäller handlingen som växlar från ingående sinnesframställningar till överflödiga sentimentala utbristanden och till beskrivningar av klassens populäraste flickas bröst. Alla tre kan visserligen utfylla en funktion hos en karaktär men utsätter dessvärre skildringen för mindre stilsammanhang.
Text: Anastasia Brink