Titel: Du skulle ha sagt som det var
Författare: Ulla-Maria Andersson
Förlag: Norstedts
Utgiven 2014-03
ISBN: 978-91-1-305582-4
Det här är en roman om en liten flickas barndom som är fylld av utsatthet och övergrepp. Handlingen pågår på två parallella plan. Boken börjar med att det i nutid står en liten flicka i hallen hemma hos en vuxen kvinna. Sedan behandlar vartannat kapitel vad flickan har att berätta om det som hände och vartannat kapitel berättar om när flickans förtroende för kvinnan växer och om läkningsprocessen som sker i den vuxna kvinnans närvaro. Kvinnan är till en början ivrig att lyssna till flickans berättelse men ju mer flickan berättar desto tyngre tycker hon det är. Hon värjer sig mot det som flickan har att berätta och tycker det är hemskt att lyssna på flickans berättelse.
Författaren säger att det inte är en självbiografisk bok men att hon i alla väsentliga delar har egen erfarenhet av det som händer. Boken är skriven på ett lågmält språk med många detaljer. Det är inte svårt att föreställa sig att allt som händer i boken har hänt just på det viset som det skildras. Boken har en intressant berättelse att berätta om den utsatthet ett barn kan uppleva och hur det påverkar barnet att hennes mamma lider av psykisk ohälsa och att vuxna förgriper sig på henne. Hon blir väldigt gränslös och söker uppmärksamhet på det sätt som männen som förgriper sig på henne visat att hon kan få uppmärksamhet på. Läsningen är skrämmande och mörk men visar ändå att sår från barndomen kan läka.
Text: Ursula Aksberg