Titel: Det här är inte mitt land
Författare: Kristian Lundberg
Förlag: Atlas
Utgiven: 201402
ISBN: 978-91-73-894463
Idag den 27 februari 2014 kan man läsa i Arena att antalet fattiga bland arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade tredubblades mellan 2004 och 2012. Kristian Lundberg fortsätter i sin nya bok Det här är inte mitt land att skriva om klass, fattigdom, utsatthet och ett segregerat Malmö. Det är en samling texter som tidigare varit publicerade som artiklar i olika tidningar och nu har omarbetats av författaren.
Det här är inte mitt land är en anklagelseskrift och debattskrift som bottnar i författarens egna svåra erfarenheter av att växa upp fattig med en sjuk mor. Hans senaste bok som utspelade sig i Malmö ´hade undertiteln ”berättelsen om att färdas genom klassmörkret”.
I den nya boken skriver Lundberg om hur Sverige behandlar flyktingar. Migrationsverket sätter dem på Förvaret och de omtalas som Volymer. Han skriver om misshandlade kvinnor och om de som är utan skydd på arbetsmarknaden, maktlösa och rättslösa.
Något avgörande skedde med Sverige den 18 oktober 2009, säger Kristian Lundberg och återkommer till Yarden och de bemanningsanställdas usla villkor. Arbetsrätten som satts ur spel, arbetarna som blivit statare. Den 18 oktober 2009 frågade en av hans arbetskamrater under ett frukostmöte ledningen om de skulle kunna få bättre skyddskläder. En tystnad inträdde och sedan försvann denne arbetskamrat. Han blev alltså inte inringd på jobb. Efter detta var det ingen som tordes ha några synpunkter på arbetet. Yarden är en av de bästa svenska romaner jag har läst på senare år och denna scen är så förkrossande. Den talar direkt och väjer inte.
Kristian Lundberg är ute på en mission. Han vill försvara människovärdet och talar om solidaritet. Han menar att Sverige har svikit de svaga i samhället. Heder åt Kristian Lundberg för att han höjer rösten för de utsatta. Han har känt fattigdomen in på bara skinnet och det är detta som gör hans texter så angelägna. Dock tycker jag han är bäst när han är som mest litterär och gestaltar maktlösheten. Det är så man verkligen kan nå människor, så att de också kan känna in på bara skinnet..
Text: Ulrika Bergman