Titel: Lady Almina och verklighetens Downton Abbey
Författare: Fiona Carnarvon
Förlag: Massolit förlag
Utgiven 2013-10
ISBN: 978-91-87135-51-4
Highclere Castle i Hampshire, England, togs år 2001 över av den åttonde grevinnan av Carnarvon tillsammans med maken, nuvarande earl av Carnarvon. Deras nästan skrämmande pampiga edvardianska boning är av massorna utan tvekan mest känt som slottet i tv-serien ”Downton Abbey” – älskad och prisbelönt tv-serie som följs av miljoner människor.
För många Downton-entusiaster är det säkert välkommet med en bok om ”verklighetens Downton Abbey” som undertiteln lyder. Det inger förhoppningen om att få veta mer om tiden och platsen och, inte minst, de en gång levande individerna bakom rollfigurerna i den populära serien. Mer krasst är det ju också ett sätt att profitera på ITV:s serie, som startade knappt tio år efter att nuvarande ladyn och earlen tog över Highclere.
Fiona Carnarvon har som härskarinna på tv-slottet en unik tillgång till arkiv och material, dagböcker, bild och brev från slottets historia. Det gäller allt från hur många fasaner som sköts vid en viss jakt till de utgrävningar i Egypten som den 5:e earlen finansierade och deltog vid, och som ledde till upptäckten av Tutankhamons grav.
Såväl författaren som de historiska personerna och tv-karaktärerna på Downton tycks dela en syn på godset, slottet, som en självklar institution i sig att vårda för framtiden – närmast att tillbe, på ett sätt som påminner om en del troendes vördnad inför Kyrkan. För en läsare eller tv-tittare är denna syn långt ifrån självklar men då det handlar om fiktiva personer i en dåtid skapar det spänning, väcker intresse. När en författare har den grundsynen riskerar det att irritera. Eller i alla fall förvirra, själv vet jag inte ens om det är nödvändigt att skriva Lady före hennes namn trots att det står så på bokens omslag och även i presentationen: Lady Fiona Carnarvon.
Nåväl, den stora förtjänsten med (lady) Fiona Carnarvons bok är just att göra dokumentationen från Highclere tillgänglig och de fakta och skeenden som hon presenterar har ett stort värde i sig. Det gäller inte minst skildringarna av hur herrskap och tjänstefolk drabbades av första världskriget och earlens äventyr i Egypten. Dessutom finns det ett rikt och bra bildmaterial.
Boken skildrar främst tiden 1895–1923, från det att Almina Wombwell – ”en bländande vacker nittonåring med något tvivelaktig härkomst” – gifte sig med den 5:e earlen och fram till dess att Highclere tas över av andra. Tv-serien däremot börjar ju senare, den första säsongen skildrar tiden mellan Titanics förlisning 1912 och första världskrigets utbrott.
I baksidestexten till boken heter det att boken ger en ”fascinerande bild av den kvinna som har legat till grund för den omtyckta karaktären Cora Crawley”. Men riktigt så enkelt är det nog inte. Rollfiguren Cora är snarare sammanfogad av flera verkliga öden, även personer som dyker upp Carnarvons bok, som Consuelo Vanderbilt; den amerikanska arvtagerskan vars pengar räddade hertigen av Marlboroughs egendom genom – ett djupt olyckligt – äktenskap. Och som närmast blivit symbolen för kallt kalkylerande under det som i Amerika brukar kallas the Gilded age, alltså perioden av tillväxt från ungefär 1870 fram till sekelskiftet. I Carnarvons bok ligger betydligt mer fokus på den perioden, och äktenskapsallianser i societeten i stort, än i tv-serien.
”Lady Almina och verklighetens Downton Abbey” är oftast intressant att läsa även om uppräkningarna ibland blir väl långrandiga och boken skulle tjänat på om författaren varit bättre på att sovra och välja bort från sitt omfattande material. Men den illustrerar också att det inte nödvändigtvis är den som har bäst förstahandskällor som skriver intressantast. För den som vill veta mer om fantastiska, och mer eller mindre originella, kvinnor i societeten under denna tid fann åtminstone jag större glädje i att läsa Johan Hakelius bok med titeln ”Ladies”.
Text: Lilly Hallberg