Titel: S:t Irvyne/Rosenkorsaren
Författare: Percy Bysshe Shelley
Förlag: Vertigo Förlag
Översättare: KG Johansson
Utgivningsdatum: 2013-10
ISBN: 9789186567187
Sjuttonåriga Percy Bysshe Shelley skriver den gotiska romanen S:t Irvyne år 1809. Kritikerna bemöter hans melankoliska romans som någonting en tonårsflicka kunde ha skrivit. De ateistiska delarna av prosaberättelsen går emot tidsålderns etiska normer. Den alternativa synen på äktenskap må inte heller ha varit särskild populär brand kritikerna. Det krävs viss ansträngning för att föreställa sig hur en klassiker som S:t Irvyne hörde till populärkulturen. Man kan inte låta bli att fundera i fall dagens illa kritiserade romaner är framtidens mästerverk. En inblick i historiska verk kan underlätta när det gäller att se sin samtid ovanifrån – objektivt. Likt Shelley kan vi alla vara offer av vår samtid.
Kapitel fem och sex fattas. Romansen kryllar av obesvarade frågor. Sammanhanget mellan händelser är i flera delar vagt. Karaktären som är olycklig – hennes berättelse går tillbaka fem år och avslutas med ett lyckligt slut; och de händelser som har lett huvudkaraktären på en glädjelös livsbana är ovissa. Självklart är det fritt fram för läsaren att fylla på med fantasi när det gäller det otillräckliga men man kan lika gärna låta bli att se helheten i skildringen och fokusera på språkets skönhet. Shelley skildrar månskenets lyster över granskogens trädtoppar, den nattliga kylan i vars skuggor vandrar i skogens avskildhet – ibland kan romantikens förskönande naturskildringar saknas. Få verk idag beskriver naturen på samma sätt som den unge Shelley – det hör till romantikens guldålder.
S:t Irvyne har fått sin inspiration från gotiken. Shelleys prosa rymmer inte de beskrivningar av den sortens vidrigheter som Mary Shelley har bidragit med i Frankenstein eller den moderne Prometheus men är hursomhelst blodig. Framförallt är S:t Irvyne mystisk, det mörka liksom kryper fram ur skogens djupaste vrår. För att bevisa sin kärlek för sin älskade är hjälten tvingad att mörda den sköna Ofelia som dyrkar honom, och den oskuldsfulla Eloise skyndar sig in i skogen för att möta en man vars onda avsikter hennes naiva natur inte kan ana. Det hör också till romantikens guldålder.
S:t Irvyne eller Rosenkorsaren har tidigare inte översatts till svenska. KG Johanssons tolkning flyter på naturligt, oberoende av originalet – i och med att jag endast läst tolkningen kan jag inte uttala mig kring hur dessa två förhåller sig till varandra. Översättningen kommer så gott som tvåhundra år efter att romansen publicerades. Bättre sent än aldrig.
Text: Anastasia Brink