Titel: Eftermiddagarna med Margueritte
Författare: Marie-Sabine Roger
Översättare: Thérèse Eng
Förlag: Oppenheim Förlag
Utgivningsdatum: 2013-10
ISBN: 9789198001648
Germain sitter på en bänk i en park och räknar duvor om eftermiddagarna. På samma bänk ser han en dag en liten gammal dam – fötterna nuddar inte ens marken – i grå väst sittandes,– hon räknar också duvorna i parken. Margueritte – damen – har ett stort ordförråd och beskrivs som intelligent. Hon älskar ordböcker och har under sina tidigare år studerat druvkärnor. Germain är däremot produkten av en dålig uppväxt – en mor utan moderskänslor, en icke närvarande far och en skadeglad skollärare. Tillsammans börjar de räkna Germains småungar – duvorna i parken han gett namn till.
Margueritte har alltid med sig en bok i sin röda handväska. Germain kommer egentligen igång med läsningen endast när det gäller räkningar, inte är hans ordförråd tillräckligt stort för att förstå det som blir läst heller men han går med på att Margueritte läser berättelser för honom. Innehållet i romanerna framstår som levande för Germain. Inom kort får han dessutom en ordbok i present av henne – trots att han avskyr ordböcker mer än annat letar han fram labyrint i ordboken – efter att ha fått ordet uppskrivet på ett papper.
Sällskapet med Margueritte resulterar i att Germain börjar reflektera över sin personlighet, sin miljö och sitt arv. Germain ifrågasätter och ställer sig själv frågor. Han tittar på sig själv uppifrån – han ser en storväxt analfabet – nästan i alla fall – skämta om belgier och judar över ett glas öl på baren med vännerna.
Germains kallas för dumbom av sina vänner och han kanske förtjänar att bli kallad för det – om nu någon ska förtjäna att bli kallad för det överhuvudtaget – med tanke på sin brist på utbildning och sin förvirring när det kommer till dialog med vännerna. Men han framställs inte som en negativ karaktär, till och med intelligenta Margueritte får ut någonting av sällskapet med honom. Dumbom tappar på så vis sitt negativa värde.
Marie-Sabine Rogers roman är lättläst och lättsam. Man kan sätta sig i en park en sommar med en kopp kaffe på bänken intill sig och läsa boken i skuggan av något träd. Man kan till och med räkna duvorna och ge dem namn för roandets skull. Fastän lättsam rymmer romanen ett större antal metaforer och djupa tankar.
Text: Anastasia Brink