Titel: Definitionen av liv
Originaltitel: A Constellation of Vital Phenomena
Författare: Anthony Marra
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 2013-08
Översättning: Anna Strandberg
ISBN 978-91-7537-001-9
Jag vet inte mycket om Tjetjenien och dess historia. Det jag känner till är det jag fått veta genom media i deras rapporter om krigen mot Ryssland under 1990-talet och början av 2000-talet. I sin debutbok ”Definitionen av liv” har 28-årige författaren Anthony Marra, född i Washington och student vid Iowa Writers workshop försökt skildra den delen av landets nutidshistoria.
Berättelsen tar oss med in i en mörk och ohygglig värld. Marras hade bestämt sig för att skriva en roman om krigsförbrytelserna i det moderna Tjetjenien, som den mördade ryska journalisten Anna Politskovskaja vittnade om. I sina kommentarer i slutet av boken skriver Marra att han använt sig av hennes samlade rapporter ”A Small Corner of Hell: Dispatches from Chechnya” och han uppmanar där alla som är intresserade av Tjetjenien eller dagens Ryssland att läsa den. Marra använde sig av Politskovskajas två böcker och andra icke-fiktiva källor om Tjetjenien eftersom han först förra året fått möjlighet att själv åka dit.
Romanen börjar i en liten by i Tjetjenien, Eldár. Åttaåriga Chava har sett sin far Dokka föras bort och deras hus brännas ner av ryska soldater. Hon har lyckats fly och gömma sig i den snöiga skogen. En bybo och vän till Dokka, Achmed engagerar sig i flickans öde och försöker rädda hennes liv genom att föra henne till ett utbombat sjukhus i det närliggande Voltjansk. Där är den kärva och tuffa Sonja den enda kvarvarande läkaren. Hon är etnisk ryska och traumatiserad efter sin syster Natashas försvinnande. Achmed övertalar henne att låta flickan stanna och lovar att själv hjälpa till med de sjuka. (Han är utbildad läkare men avslutade sina studier som en bland de tio sämsta i sin årskurs eftersom han skolkat från en stor del av lektionerna för att i stället gå på konstskola.) Det är riskfyllt för honom eftersom det finns minst en angivare i hans by, sonen till hans gode vän Chasan, Ramzan.
Det är ingen lättläst bok. Jag är nära att ge upp flera gånger, men efter ungefär halva boken börjar saker falla på plats och jag begriper någorlunda vilka de olika personerna är, vilka som lever eller är döda, onda eller goda. Det är inte direkt någon realistisk berättelse fast vissa avsnitt rör saker som faktiskt ägt rum i verkligheten, utan den har mer karaktären av saga. Det skapar en distans från dess inte särskilt trovärdiga karaktärer, speciellt Chava, som aldrig känns som ett barn av kött- och blod.
Personerna är inte särskilt religiösa eller politiska utan helt vanliga människor, föräldrar, barn och syskon. Historien utspelar sig fem dagar under kriget år 2004 men berättelsen innehåller ett stort antal utvikningar i tid och rum under tio års tid bakåt i tiden. Det komplicerar läsningen och jag får läsa om en del kapitel för att förstå vilket år det gäller.
Författaren använder sig av denna berättarmetod eftersom han antar att de flesta läsare inte känner till så mycket om det moderna Tjetjeniens historia, varför det är nödvändigt att förklara en hel del av den förgångna tidens skeenden. Berättelsen är tät och emellanåt rent absurdistisk med komiska dialoger och tokroliga kommentarer, vilket gör läsningen om tortyr och andra hemskheter lättare att uthärda. Det är krigsförbrytelser, kidnappning, våldtäkter och lemlästning som beskrivs mer eller mindre som vardagliga händelser. Men det blir inte så deprimerande eftersom vissa av huvudpersonerna skildras med kärlek och värme, Achmed är romanens representant för humanitet, han visar sig kunna hålla fast vid sin godhet och känsla för humor även inför en säker död.
Romanen innehåller överraskningsmoment, som gör den spännande. Det handlar t ex om olika sätt med vilka huvudkaraktärerna visar sig vara förbundna, men inte vetat om, och som avgör deras öden.
Sammantaget är Marras bok läsvärd med ett angeläget tema, men kanske inte så väl gestaltad som den kunnat vara. Men tillräckligt för att ge mig flera starka läsupplevelser.
Text: Vivian Gustin