Jonas Gardell
Mitt enda liv
Maximteatern
Premiär 3 oktober
Medverkande: Jonas Gardell, Joanna Perera, Johanna Eriksson, Jessica Heribertsson med flera.
Alla vi som såg SVT:s helt fantastiska dramatisering av Torka aldrig tårar-trilogin förra hösten känner igen titeln på showen. Mitt enda liv var nämligen låten (spoiler alert!!) som framfördes på Pauls begravning i tv-serien. Och som man också kunnat ana tar Jonas Gardell upp romantrilogin och 80-talets HIV-epidemi under föreställningens gång.
Det är dock mestadels allt annat än sorgligt under de två timmarna på Maximteatern. Gardell förklarar i programmet att showen är en slags hyllning till de dagar då modet räcker till. Vi ska se till att ”komma samman, skratta, dansa och vara glada”. Kommer samman vet jag inte om vi gör. Men publiken skrattar, Jonas dansar och alla verkar vara glada.
Mitt enda liv är ett traditionellt stand up-gig varvat med schlagerinfluerade sång-och dansnummer. Trots duktiga musiker, sångare och dansare blir jag mest underhållen när Gardell står själv på scenen. Jag har alltid varit väldigt fascinerad av stand up, då det nog är det sista jag själv skulle ge mig in på. Vad är det som gör en människa rolig? Att hen pratar om aktuella ämen? Att hen har det där som kallas tajming? Eller är det mestadels mimiken som avgör? Vad det än är så står det klart att Gardell har det. Han har också förmågan att inte bara vara rolig, utan att också säga något om samhället och dessutom binda samman allt i slutet av föreställningen.
Under föreställningens gång bjuder Gardell på insikter och funderingar han fått under livets gång. Han tar upp medelålderskrisen, kärlek och döden. Både Jimmie Åkesson och Göran Hägglund får sig varsin känga. Min kompis Emil som jag såg Mitt enda liv med la upp en instagrambild på ensemblen och skrev ”Du bjuder på en show som heter duga!” De orden tycker jag sammanfattar föreställningen väl.
Foto: Stellan Herner
Text: Ida Stiller