Den kalla septemberkvällen är stolorna framställda i Rotundan på Stockholms stadsbibliotek, litteraturforskaren Maria Karlsson står uppe på den lilla scenen intill Deckarhyllorna och berättar om de drygt fyrtio tusen brev som blev skickade till Selma Lagerlöf under en tidsperiod av femtio år. Karlsson berättar passionerat om värdet i dessa brev, hon ursäktar sig flera gånger om de tekniska problemen som lett till att hon inte kunnat visa upp sin powerpointpresentation.
Under femtio år rådfrågade, tiggde, gratulerade, kritiserade och brevväxlade läsarna med Selma Lagerlöf. Till en början handlade det om mer eller mindre tjugo brev om året, senare understeg brevantalet inte hundratal. Karlsson nämner att ett så pass stort brevantal till en författare av en så pass heterogen grupp läsare inte är enkel att hitta, om den överhuvudtaget finns.
Den heterogena gruppen läsare – män, kvinnor, studenter, arbetarklassen, främlingslegionen m.m. – vars brev idag är bevarade på Kungliga biblioteket i Stockholm ger en bild av dåtidens läsare men även en bild av Selma Lagerlöfs författarskap och henne som person.
Vem var Selma Lagerlöf i läsarnas ögon? Hon gick ifrån att vara en lärarinna, en högt ärad Fröken till att senare – med pressens förtjänst – förvandlas till sagoberätterskan Lagerlöf, den kära Sagotanten. Läsarnas Lagerlöf var god, i med lärarbakgrunden i Värmland identifierade sig många läsare med henne och lättade sina hjärtan i sina brev. En majoritet var tackbrev men en stor del läsare vände sig till henne i hopp om ekonomiskt stöd, vissa förekommande brev innehåller till och med en krävande ton i sig.
1901 kom det första tiggarbrevet från Uppsala, Karlsson berättar att strukturen i denna och senare tiggarbrev kunde se identisk ut; det innehöll en blandning av ursäkter, smicker, flera ursäkter och givetvis en förklaring av den svåra situationen. Breven kunde avslutas med ett intyg av en präst. Många blev också stöttade av Lagerlöf, främst studenter hon dessutom brevväxlade med under deras studieår.
Karlssons föredrag är väldisponerat och tiden – den dryga timmen – på stadsbiblioteket flyger fort iväg. Publikens frågor efter föredraget berör främst genusperspektivet – intresset ligger i de kvinnliga och manliga läsare Lagerlöf hade. Den ofta förekommande manliga brevskrivaren var antingen emotionell, öm eller mer krävande än den kvinnliga brevskrivaren. Fastän kvällen är kall, och fastän publiken inte får se några tjusiga powerpointbilder är stämningen i Rotundan varm.
Text: Anastasia Brink
Under hösten kommer Stockholms stadsbibliotek också ta upp författarna Sara Lidman, Karin Boye, Frank Heller och Alf Henrikson.