I centrum för Tobias Theorells uppsättning av Maskeradbalen står passion. Här är kungen förälskad i Anckarströms fru och det hela utvecklas till ett triangeldrama med dödlig utgång. Premiär den 24 november på Kungliga Operan.
Attentatet mot Gustav III – på den opera som han själv grundade – inspirerade Giuseppe Verdi till Maskeradbalen. Via italiensk censur och en Bostonversion fick en svensk version premiär på Operan 1958. I Tobias Theorells uppsättning sjungs Maskeradbalen på italienskt originalspråk, men med svenska rollnamn. Samtidigt gör den inte anspråk på att vara historiskt korrekt; att Anckarströms fru skulle ha en haft en kärleksaffär med kungen finns ju inget belägg för eller att han skulle ha haft en vänskapsrelation med Anckarström. I centrum för tolkningen står inte politik och mord, utan passion!
– För mig är den här operan ett triangeldrama med passionen i centrum. Huvudpersonerna rör sig i en dans på avgrunden. De konfronteras med den oförställda, nakna passionen. Allt annat är spel och maskerad,
säger Theorell.
Roine Söderlundh gör koreografin som låter Kungliga Operans Kör röra sig modernt i de kostymer som är inspirerade av 1700-talet och har skapats av Magdalena Åberg, som även står för scenografin. Ledande roller på premiären görs av Andrea Carè, Fredrik Zetterström och Emma Vetter.
Kungliga Hovkapellet dirigeras av Pier Giorgio Morandi, och premiären direktsänds i SR/P2.
Maskeradbalen, Un ballo in maschera
Musik: Giuseppe Verdi. Text: Antonio Somma
Produktionsteam
Dirigent: Pier Giorgio Morandi.
Regi: Tobias Theorell.
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg.
Ljus: Ellen Ruge.
Koreografi: Roine Söderlundh.
Dramaturg: Katarina Aronsson.
Medverkande
Gustav III – Andrea Carè
Ankarström – Fredrik Zetterström
Amelia – Emma Vetter/Angela Rotondo
Ulrika – Susanne Resmark/Marianne Eklöf
Oscar – Marianne Hellgren Staykov/Vivianne Holmberg
Christian – Anton Eriksson
Greve Ribbing – John Erik Eleby
Greve Horn – Lennart Forsén
En Biskop – Magnus Kyhle