Som kulturarbetare inom en mängd olika områden samt som varande ordförande i Monica Zetterlunds Minnesfond och med uppgiften att bevaka och sätta fokus på det som har gett vårt land något av vikt, både för vår mentala hälsa och känslomässiga och fysiska överlevnad, känner jag mig tvingad att reagera då man drar ner på mångfalden och låter skivbolagens plånböcker styra musikutbudet i media.
Musiken, konsten, litteraturen … Allt detta, är navet.
Allt detta, är det som utvecklar oss människor och ger oss lusten till livet.
Allt detta ger oss njutning för stunden, men också för evigt.
Konsten är för evigt.
Utan konsten, ingen inspirerande och utvecklande miljö.
Utan kreativiteten, ingen leklustig och sprudlande kultur.
Utan fantasin, inga busiga och påhittiga och levnadsglada människor.
Utan den levande musiken, ingen läkande och sprittande livsgnista.
Utan visionen – ingen intressant och spännande television.
Ta det som en komplimang, att jag reagerar mot just TV4 Nyhetsmorgon.
Ta det som en komplimang, för jag tror att ni som arbetar där i det gamla Philips-huset på Tegeluddsvägen, någonstans är kapabla att
lyssna och äger en vilja att förändra och förstå.
TV4 har tidigare varit relativt öppna och långt ifrån så inskränkta som övriga kommersiella kanaler.
Med sorgen i vitögat, ser jag att ni nu drar ner på live-musiken och mångfalden och fyller rutan nästan enbart med den musik som ses som mest gångbar; Populärmusiken.
Populärmusiken med stort P, men med ett ganska magert och framförallt ett tjatigt innehåll.
Vi är rätt många vid det här laget, som är trötta på det som dagligen och stundligen vräker sig över oss och som går under epitetet populärmusik. Musik som inte har så mycket mer att ge än att vara just populär, kommersiell och gångbar.
Gud bevare mig, för det gångbara. Låt mig undslippa det enbart populära. Må människan få slippa att ständigt översköljas av
det som skivbolagen vill ska vara och förbli det populära.
Låt oss bilda vår egen uppfattning om vad som ger just Mig något av värde för just Mig.
Det gångbara och populära är gångbart och populärt enbart för att somliga radio- och tv-program får oss att tro att det är just gångbart och populärt.
Jazzen, folkmusiken, den klassiska musiken eller barnmusik signerad Georg Wadenius eller Georg Riedel, svängigare och tuffare än det mesta, har inte längre en chans …
Ärligt talat blir man lite trött när samma artister, om än ibland skickliga sådana, fyller tv-rutorna i samtliga kanaler, år ut och år in.
Allt oftare se jag mig själv stänga av tv:n.
För jag blir helt enkelt uttråkad.
Låt mig ta ett exempel, gällande jazzen;
Regionala media är betydligt bättre på att bevaka jazz än stockholmsmedia eller media placerade i Stockholm.
Jazzpubliken flockas på konserterna i storstäderna.
Skivskörden har aldrig varit så stor som i år, inom jazzen.
I Paris är det jazzen som räddar skivbutikerna från sotdöden.
Varför når inte signalerna ut i storstadsmedia?
Jag saknar den konstnärliga friheten.
Jag vill bli överraskad av något nytt och fräscht!
Ni på TV4 skulle kunna förändra det. Ni skulle kunna gå i bräschen för något annat.
Ni har chansen att revoltera mot er själva och skapa ett snällare och bredare och mer spännande och levande kulturellt klimat.
För ni har den makten.
Wow! Om JAG hade den makten! Att utbilda ett helt folk! Jag skulle tillåta allt och jag skulle låta alla att tillåtas!
Det skulle kunna bli en enda jättestor jättelevande Central Park!
Därtill finns det dessutom generationer att försörja. Där har ni också ett ansvar!
Ta det ansvaret! För det är verkligen ett stort och omfattande ansvar.
Ta tillvara allt det kvalitativa som anfaller från det dolda i alla de mångfaldiga, sköna, häftigt svängiga kreativa lustfyllda leden.
Ta som er uppgift att sprida musik och kultur som, istället för att bedöva, utvecklar våra sinnen och kittlar våra kroppar.
Som får oss att vilja leva och blomma och fröa av oss!
Monica Zetterlund var folklig. Hon var populär. Hon stod för en populärmusik i dess bästa betydelse.
Hon öppnade, i viss mån med hjälp av Hasse&Tage, många dörrar in i det svenska folkets medvetande, i slott såsom i koja.
Timbuktu är ett dagsexempel på en artist som rör sig obehindrat mellan genrerna och i olika konstnärliga sammanhang. En nutida dörröppnare.
Men varför stänger ni nu dörrarna igen?
TV4 – jag förväntar mig mycket av er. Överraska mig! Ge mig musik och konst från alla hörn, varje dag! Fyll mig med kultur som bevarar min hälsa och
gör mig än friskare, i både huvud och kropp!
Jag behöver det.
Alla behöver det.
Visst, jag är snart en gammal käring, tycker somliga, men nu är det som bekant så att vi lever längre och längre och man lär tvingas att inse att
”äldre” människor i framtiden kommer att utgöra en större del av befolkningskakan.
Och jag kommer inte att lägga mig ner och dö än. Åtminstone inte så länge jag slipper att bli alltför uttråkad.
För jag känner ”att jag lever och blomstrar likt ett smakrikt vin och nu äntligen, som femtiosjuåring, har blivit en fullmogen kulturtant med frisk härlig syra, koncentrerad och välbalanserad, med inslag av choklad, kaffe och smör, med en doft av kropp och djup och med en låång eftersmak …;) ”
För att citera mig själv.
Jag ger mig inte, helt enkelt.
Tillfredsställ mig!
Vänligt men bestämt och med en lite försiktigt förväntansfull lyckokänsla bak hjärteknuten,
Ann Allan
Författare, producent, sång- och pianopedagog, bloggare, kulturambassadör, ordförande i Monica Zetterlunds minnesfond
Hemsida och blogg: www.annallan.se
Bra Ann!Håller helt med Dig.Tack!