Titel: Eldnatt
Författare: Yrsa Sigurdardóttir
Översättare: Anna Gunnarsdotter Grönberg
Förlag: Modernista
Utgiven: 201209
ISBN: 978-9186629236
Detta är den fjärde, fristående boken om advokaten Thóra Gudmundsdóttir som brottas med mystiska mordfall på Island. Författaren Yrsa Sigurdardóttir har jämförts med Stieg Larsson och även kallats för Islands deckardrottning.
I Eldnatt har ett vårdhem för gravt handikappade bränts ned och den ende överlevande, en pojke med downs syndrom har dömts för dådet. Men är han verkligen
skyldig? Advokaten Thóra Gudmundsdóttir blir anlitad för att ta upp målet igen och detta av en patient på rättspsyk, en pedofil.
Det här hade kunnat bli så bra. Ett vårdhem där det utspelar sig övernaturliga ting, ond bråd död och starka karaktärer. Lycksaligt tänkte jag på vonTriers Riket. Och allt detta mot en fond av den dramatiska isländska naturen. Förväntansfullt grep jag tag i boken.
Men jag blev besviken – och allt mera uttråkad. Jag fann ingen stämning, ingen krypande atmosfär och inte heller några komplexa karaktärer. I Eldnatt är de onda bara onda, rätt och slätt. Den isländska naturen lyser också med sin frånvaro, dock så finns den ekonomiska krisen med som en realitet. En stor del av Eldnatt ägnas åt advokaten Thóras förhör och samtal med personer som har anknytning till den dömde Jakob. Visst dyker det upp en osalig ande i några scener, men särskilt gastkramande blir det aldrig. Ska man skapa engagerande skräck och spänningsromaner bör man arbeta med känslor och Yrsa Sigurdardóttir kommer aldrig under huden på sina romanfigurer.
Jag tänker på Ajvide Lindqvists känsla för sina karaktärer, medkänslan med de avvikande och hans demoner som t.o.m. diggar The Smiths. Och skräckmästaren Stephen King, en virtuos på psykologiska nyanser.
Men det stora problemet med Eldnatt ligger i Språket och jag tror inte detta har med översättningen att göra. Sigurdardóttir är ingen stilist. Jag har inte läst de tidigare böckerna som fått god kritik. Den första boken om Thóra Gudmundsdóttir Det tredje tecknet såldes tydligen till 26 länder. Money talks – kriminallitteratur är en lukrativ genre.. Och Norden är inne.
Bokens omslag ser ut som en kioskroman från 80-talet, med massor av glitter och blod som rinner ur en mungipa. Så kitschigt att det blir charmigt faktiskt.
Text: Ulrika Bergman