Opeth, Gröna Lund
14 September 2012
Betyg: 4
Opeth hyllas över hela världen för sina utomordentliga spelningar som binder briljans, skicklighet och melankoli med humoristiska inslag och en aning självdistanserad arrogans. Och när progmetalbandet spelar på hemmaplan vet vi att vi kan förvänta oss det där lilla extra.
Gröna Lunds stora scen skapar tyvärr inte direkt någon intimare atmosfär som progressiv musik egentligen passar allra bäst i och det hotfulla vädret under dagen verkar ha lyckats skrämma bort en hel del fans. Men det finns som bekant inte mycket som kan hålla Opeth från att leverera.
Spelningen inleds med fyra raka spår från aningen kontroversiella ”Heritage”, bandets senaste skiva som delat upp fansen i två läger – de som hyllar den och de som avskyr den, innan det blir dags för lite äldre godbitar från en rad olika skivor. ”Windowpane” är först upp och blir den perfekta övergången som bygger upp för ordentligt headbangande lagom till ”Heir Apparent”.
Mikael Åkerfeldts mellansnack är lika underhållande som vanligt och publiken roas extra mycket när han passar på att slänga en känga mot Göteborg när han presenterar ”Demons Of The Fall” från ”My Arms Your Hearse” som spelats in i just Göteborg.
Efter någon dryg minuts frånvaro från scenen som Åkerfeldt kallar ett ”Spinal Tap moment” är det dags för ”låten Guns ’N’ Roses stal en gång i tiden”, ”Deliverance”, från skivan med samma namn. Låten får stå som en värdig avslutare på en fantastisk konsert, om än inte lika mäktig som ”Folklore” blev sist Opeth spelade i Stockholm.
