”I samlarens spår” är en deckare av Jeffery Deaver (isbn: 91-7263-555) som också filmatiserats med Denzel Washington och Angelina Jolie i huvudrollerna.
Handlingen i korthet: En stor FN-konferens pågår i New York när en kidnappare och seriemördare slår till. Seriemördaren/kidnapparen verkar vilja leka med polisen, för han lämnar ledtrådar. För att kunna tyda dessa svårtydda ledtrådar kallas Lincoln Rhyme in. den helförlamade före detta chefen för kriminaltekniska enheten. Lincoln Rhyme är mycket motvillig till att ta på sig uppdraget eftersom han är djupt deprimerad av att ha blivit totalförlamad. Han har fått tag på en läkare som gör aktiv dödshjälp och Rhyme ser fram emot att få begå sitt självmord med hjälp av läkaren.
Jeffery Deaver har skrivit en serie deckarromaner om Lincoln Rhyme och hans assisten Amelia Sachs, en ung och mycket vacker poliskvinna som varit fotomodell och som biter på naglarna.
Som deckare är det en spännande berättelse som jag förstår varför den filmatiserades. Den måste nästan vara bättre på film än som bok. Jeffery Deavers serie om Lincoln Rhyme är oerhört fokuserade på kriminaklteknik och på att tyda olika ledtrådar och spår, på sådant som de nu för tiden så populära tv-serierna CSI också handlar om.
”I samlarens spår” är spännande och faktiskt riktigt överraskande med flera oväntade vändningar i händelseförloppet ända in i slutkapitlet.
En annan aspekt i boken är synen på Lincoln Rhyme. Han är totalförlamad. Och den smartaste av dem alla.
När jag i morse såg löpsedlarna från Svenska Dagbladet rös jag till. Där stod att många äldre och handikappade vill begå självmord, vill inte fortsätta leva.
Vad är det i vårt samhälle som gör att människor känner sig värdelösa om de inte är friska, inte unga? När jag såg löpsedlarna tyckte jag nästan det var omoraliskt överhuvudtaget av högertidningen Svenska Dagbladet att ta upp det här frågan. Varför gör tar redaktionen en beslut att sätta fokus på att äldre vill ha hjälp av läkare att begå självmord? Vill Svenska Dagbladet ha ett system med ättestupa? Tycker redaktionsledningen och ledarsidan på Svenska Dagbladet att en människas värde sitter i hur mycket arbete de kan utföra?
Men å andra sidan ska problem inte sopas under mattan. Om det finns en stor grupp människor som upplever att de inte vill leva vidare, då är det ett problem för ett samhälle. Om människovärdet inte genomsyras vårt samhällsliv mer än så.
Det är inget konstigt att äldre kan uppleva sig värdelösa. Ungdomen hyllas överallt – i Sverige är vi extremt fixerade vid att alla ska vara unga. Kolla bara hur bemanningen ser ut på många jobb, och i synnerhet på traditionella mediers redaktioner. Kolla om de någonsin anställer något som fyllt 35, för att inte prata om människor som fyllt 45.
I politiken hyllas ”arbetslinjen” – bara de som arbetar får skattesänkningar.
Människans värde i svenska samhället vägs efter hur ung man är och hur mycket man arbetar.
Det är förstås en illusion som lagt sig över människors ögon – som inte kan se att det finns annat som är mycket viktigare. Och ett samhälle som tappar respekten för människans värde, det samhälle tappar också sin själ.
Andra bloggar om: ålder, litteratur, människorvärde, ålder
Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2 och Svenska Dagbladet 3.
Då jag bott största delen av mitt vuxna liv i USA men var hemma i Sverige till och ifrån i några år, kunde jag inte låta bli tycka illa om den svenska åldersfixeringen. T.o.m. person-numret (Social Security no.) uppger ens födelse-datum och detta nummer ska uppges i tid och otid. Detta nummer tycks vara viktigare än ens namn.
Tittar man på sport på TV uppges ålder på i stort sett alla tävlanden och vid något brott namnger man gärningsmannen med hans ålder, som ex. ”35-åringen”. Jag har undrat hur namnger man denna brottsling efter han fyllt år. .
Här i USA är man däremot INTE speciellt åldersfixerad. Åldersdiskriminering är förbjuden här och man anställer mycket gärna äldre. Spelar ingen roll hur gammal man är så länge man har något att erbjuda och kunna producera. Det är nästan skrattretande att Ericsson Telecom vill bli av med anställda över 35år. Inte undra på att företaget har problem.
Här i USA uppskattar man erfarenhet och visdom av äldre. Detta kan vara viktigt för gamla människor..
I just den boken vill LR ta sitt liv, han tillkallar ju till och med en självmordsdoktor (och ämnet kommer även upp i senare böcker). LR är deprimerad, vill inte leva men ”lever upp” när han känner sig behövd.
Självmordsassistens är ett svårt ämne, svårt att veta vilka som verkligen är ”mätta på livet” och nu vill somna in för att de tycker att de inte har mer att uppleva och göra och vilka som inte vill vara till besvär men som egentligen har massor kvar att leva för.
Hur gör man med de som har en obotlig sjukdom som vet att de snart kommer ha fruktansvärda smärtor elerl bli totalt fångna i sin egen kropp? Jag vet att jag själv aldrig skulle vilja hamna där.
Det svåra är alltså inte att någon vill dö utan att ta reda på orsaken till att denna vill avsluta livet. För många är livet något heligt som måste bevaras tills det avslutas av sig själv medan för andra är det något man vill ha full kontroll över att fritt bestämma. Varför skall bara de som är fullt friska och har tillgång till material få vara de som får bestämma över den egna kroppen? Vi har idag metoder för att analysera om någon verkligen är beredd att ex. byta kön, vi kan få folk att sluta vara deprimerade för att vi kan rota fram andra sätt för dem att hantera tillvaron (hjälper dock inte alla). Jag tror säkert att man på något sätt kan analysera fram vilka som vill ta livet av sig av ”rätt orsak”.
Men jag vill inte se en ättestupa för det, jag vill att äldre skall känna att de är värdefulla och har mycket att bidraga med. Jag tycker det är hemskt att så många gamla sitter hemma ensamma. Tänker bla på min egen mormor (önskar så att hon bott närmare) nästan alla hennes bekanta är döda och morfar dog för några år sedan. Min mor har inte så mycket tid att fara till mormor. Min mormor är bara 77 år, klar i knoppen pch hyfsat frisk. Nu tog hon och for till Kanarieöarna ensam över julen just för att slippa känna ensamheten. Men många äldre har ju inte den möjligheten och då är det ju inte döden staten skall erbjuda utan alternativa boenden, uppsökande verskamhet, kultur mm som riktar sig till äldre.
För mig är väl mest självmordsassistens berättigat till de som snart befinner sig i ett medicinskt tillstånd som snart kommer göra livet ytterst besvärligt, där de bara väntar å döden. Så man redan sagt adjö. Men vänta inte till den pallativa vården startar, låt människan själv bestämma när det är stopp.
Med äldre är det som sagt mycket svårare.
Vad gäller ålderdiskrimineringen i svenaskt arbetsliv så är det helt sjukt. Fyller själv 36 i år, betyder det att jag numer kommer vara totalt oanställbar? En blandad åldersgrupp borde väl prestera bättre än bara unga. Både erfarenhet och nytänkande behövs.
Glömde ju, boken är så mycket bättre än filmen. Filmen saknar helt den underbara twisten som finns i boken plus att man bytt ut mördaren. Blev besviken på filmen men de som inte läst boken brukar tycka den är helt ok.