I dagarna har väl ett orange kuvert trillat ner i de flesta brevlådor i Sverige. Det är pensionsbeskedet. För de flesta är det som alltid något av en chock. För beskedet visar bara en del av pensionen.
Jag undrar hur det, hur många har koll på sin pension, hur många bryr sig och hur många inser att de en dag faktiskt blir pensionärer?
Det här blir en kulturfyra.
[Läs mer…] om Kulturfyran inspirerad av ett orange kuvert
Ålder
Deckaren “I samlarens spår” – ett argument mot åldersfixeringen i det svenska samhället
“I samlarens spår” är en deckare av Jeffery Deaver (isbn: 91-7263-555) som också filmatiserats med Denzel Washington och Angelina Jolie i huvudrollerna.
Handlingen i korthet: En stor FN-konferens pågår i New York när en kidnappare och seriemördare slår till. Seriemördaren/kidnapparen verkar vilja leka med polisen, för han lämnar ledtrådar. För att kunna tyda dessa svårtydda ledtrådar kallas Lincoln Rhyme in. den helförlamade före detta chefen för kriminaltekniska enheten. Lincoln Rhyme är mycket motvillig till att ta på sig uppdraget eftersom han är djupt deprimerad av att ha blivit totalförlamad. Han har fått tag på en läkare som gör aktiv dödshjälp och Rhyme ser fram emot att få begå sitt självmord med hjälp av läkaren.
Jeffery Deaver har skrivit en serie deckarromaner om Lincoln Rhyme och hans assisten Amelia Sachs, en ung och mycket vacker poliskvinna som varit fotomodell och som biter på naglarna.
Som deckare är det en spännande berättelse som jag förstår varför den filmatiserades. Den måste nästan vara bättre på film än som bok. Jeffery Deavers serie om Lincoln Rhyme är oerhört fokuserade på kriminaklteknik och på att tyda olika ledtrådar och spår, på sådant som de nu för tiden så populära tv-serierna CSI också handlar om.
“I samlarens spår” är spännande och faktiskt riktigt överraskande med flera oväntade vändningar i händelseförloppet ända in i slutkapitlet.
En annan aspekt i boken är synen på Lincoln Rhyme. Han är totalförlamad. Och den smartaste av dem alla.
När jag i morse såg löpsedlarna från Svenska Dagbladet rös jag till. Där stod att många äldre och handikappade vill begå självmord, vill inte fortsätta leva.
Vad är det i vårt samhälle som gör att människor känner sig värdelösa om de inte är friska, inte unga? När jag såg löpsedlarna tyckte jag nästan det var omoraliskt överhuvudtaget av högertidningen Svenska Dagbladet att ta upp det här frågan. Varför gör tar redaktionen en beslut att sätta fokus på att äldre vill ha hjälp av läkare att begå självmord? Vill Svenska Dagbladet ha ett system med ättestupa? Tycker redaktionsledningen och ledarsidan på Svenska Dagbladet att en människas värde sitter i hur mycket arbete de kan utföra?
Men å andra sidan ska problem inte sopas under mattan. Om det finns en stor grupp människor som upplever att de inte vill leva vidare, då är det ett problem för ett samhälle. Om människovärdet inte genomsyras vårt samhällsliv mer än så.
Det är inget konstigt att äldre kan uppleva sig värdelösa. Ungdomen hyllas överallt – i Sverige är vi extremt fixerade vid att alla ska vara unga. Kolla bara hur bemanningen ser ut på många jobb, och i synnerhet på traditionella mediers redaktioner. Kolla om de någonsin anställer något som fyllt 35, för att inte prata om människor som fyllt 45.
I politiken hyllas “arbetslinjen” – bara de som arbetar får skattesänkningar.
Människans värde i svenska samhället vägs efter hur ung man är och hur mycket man arbetar.
Det är förstås en illusion som lagt sig över människors ögon – som inte kan se att det finns annat som är mycket viktigare. Och ett samhälle som tappar respekten för människans värde, det samhälle tappar också sin själ.
Andra bloggar om: ålder, litteratur, människorvärde, ålder
Svenska Dagbladet 1, Svenska Dagbladet 2 och Svenska Dagbladet 3.