Danko Jones
Sweden Rock: Sweden Stage
7 juni
Betyg 3
Den kanadensiska rocktrion Danko Jones hade fullt drag direkt. Publiken skakade i takt från första anslag på gitarr och när låten ”Forget My Name” kom sjöng publiken med.
Danko Jones själv, sångaren som namnet också fått sin namn av, ger hårdrock en cool nästan soulaktig image. Han är lätt elegant med svart skjorta, svarta finbyxor och hatt och med hes röst som en soulsångare.
Han gjorde en liten lurig med publiken som säger en del. Han nämner stora musiker som han hoppas få träffa i livet efter detta. Han vrålar upp namn: Randy Rhoads, Ronnie James Dio, Cliff Burton, Barry White …
Ja just det: Barry White …
Publiken som skrek högt och höll med om varje namn hann inte tänka efter och hyllade därför också soulrösten Barry White.
Som Aftonbladets Markus Larsson skriver:
Inte ens Zlatan hade kunnat komma på en bättre överstegsfint.
Danko Jones är ett av de mer udda bokningarna på Sweden Rock. Det finns alltid några sådana under festivalen. Hans rock har en egen stil och är en slags popsoulrock. Han har en skön attityd också. Pressfotograferna som samlas i fotodiket framför scenerna brukar oftast ha tillstånd att plåta de tre första låtarna, sedan måste de gå ut därifrån. Men inte hos Danko Jones.
– Stanna så länge ni vill, ta de bilder ni behöver. De bästa bilderna kommer när vi spelat nio låtar och är riktigt svettiga, sade Danko Jones.
För övrigt var de nio år sedan Danko Jones spelade på Sweden Rock senast. Då spelade de samtidigt som Motörhead. Den krocken slapp de i år, då Motörhead spelar dagen efter.
Graveyard
Sweden Rock: Zeppelin Stage
Betyg 4
7 juni 2012
Graveyard på en scen – räkna med att det kryllar av goa glada göteborgare. Bandet har verkligen lyckats få en stor fanbase från sin hemstad. Göteborgsbandet slog igenom rejält med sin mer bluesiga rockattityd med albumet ”Hisingen Blues”. De bjöd på en skön variationsrik spelning. Sanningen att säga är det inte alla band på Sweden Rock som har någon variation på sitt program: många kör tio-femton låtar som i stort sett låter likadana. Fansen gillar helt enkelt deras sound och sedan behöver de inte bjuda på någon variation.
Graveyard började med skönt klingande mjuka melankoliska bluesiga toner och sedan bröt det av med fullt ös.
Det är så underbart med ett band som inte dra på med trummor och bas för att få igång publiken på rockfestivalen.
Läs även andra bloggares åsikter om Sweden Rock, Graveyard, Danko Jones