Ozzy & Friends
Stadion, Stockholm
25 maj 2012
Betyg 3
På Sofiatornet vajade den brittiska flaggan och i klocktornet på andra sidan den svenska flaggan.
Hårdrocksgala på Stadion i hetaste försommarvärmen med gassande sol – inte riktigt den bästa kombinationen. Svart var förstås den dominerande färgen på människors kläder, framför var det t-shirt som gällde en sådan varm sommardag. Några hade t-shirt där det stod Black Sabbath med stora bokstäver. Jag undrar hur besvikna de var, när den av fansen så efterlängtade återföreningsturnén ställdes in på grund av Tony Iommis svåra cancersjukdom.
Ozzy Osbourne räddade situationen så gott det gick med att dra ihop ett gäng som skulle spela under namnet ”Ozzy & Friends”.
Ovanpå detta hamnade trummisen Bill Ward i en djup konflikt med de övriga och hoppade av turnén.
En del Black Sabbath-fans sålde tillbaka sina biljetter till spelningen. Det som valde att behålla biljetten och ändå gå fick dock se en godkänd Ozzy-konsert, men det var inte någon Black Sabbath-spelning.
Black Label Society,BLS, med Zakk Wylde, som spelat med Ozzy Osboure, var förband på Stadion. BLS är inget arenaband, inte än i alla fall. Stadion var ungefär halvfullt när de drog igång – med Zack inrusande med indianfjäderskrud. Men i värmen åkte den av rätt snabbt.
Basen vibrerade så vattnet i mitt mineralvatten skakade. Bas och trummor dominerade ljudbilden och i ärlighetens namn lät alla låtar väldigt likadana. Nej, jag som ändå lyssnat på BLS på skiva blev rätt besviken på den live. Ska jag se dem igen ska det vara på en mindre arena.
Ozzy däremot är en rockartist som vet hur han får igång en hel arena. Han började med att visa en film på scenen med filmklipp på honom ur hans karriär och en del gamla bilder på Black Sabbath, till ackompanjemang av kända Ozzy- och Black Sabbathlåtar. När han sedan själv trädde in på scen och drog igång med ”Bark at the Moon” möttes han av publikens jubel.
Så fort de första tonerna ur andra låten, ”Mr Crowley” kom reste sig publiken på sittplatserna där jag satt och sjöng med och skakade i takt med musiken.
Med på scen hade Ozzy först: Gus G. på gitarr, Rob ”Blasko” Nicholson på bas Tommy Clufetos på trummor.
Ozzy hoppade och skuttade och sprutade vitt skum på publiken. Han verkade vara på supergott humör och för en gång skull tjatade han inte hela tiden om att han inte hörde publiken. Okey, någon gång kom det: ”I can´t fucking hear you”. Men inte alls så ofta som han gjord de andra konserterna jag sett honom.
Den som hade väntat sig en orgie i Black Sabbath musik blev nog besviken. Ozzy började konserten med några av sina största hits från sin solokarriär och Under låten ”Iron Wan” kom Black Sabbath-basisten Terry ”Geezer” Butler in och någon låt senare kom Zack Wylde tillbaka. Då började avdelningen med Black Sabbathlåtar.
Någon djupdykning i Black Sabbaths låtskatt bjöds det däremot inte på. Det var mer en uppvisning av Greatest Hits. Men den stora massan var nog nöjd med det. Publiken var engagerad och sjöng med och viftade med händerna och klappade takten.
Bästa låtarna under den delen av ”Into the Void” och ”Warpigs.” Och till avslutningen kom, förstås ”Mama, I am coming home” och ”Paranoid”.
Jag har sett Ozzy några gånger på senare år. Någon skönsångare är han inte och någon stor liveartist är han inte nu på äldre dar heller. Men för att vara just Ozzy bjöd han på sig själv och fick igång publiken. Därför är han värd betyg 3 den här gången.
Kulturbloggen hade en fotograf där också. Här kan du se bilderna från konserten.
Relaterat: Expressen och Aftonbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om Ozzy & Friends, Black Sabbath, Black Label Society
En trea? du skojar! På en skala från noll till tio ligger denna konsert på ungefär tjugotre!
Jag pratade med hardcore Black Sabbath-fans som till och med ville ge konserten betyd 1 eller 2.
Helt rätt betyg. Helt ok spelning. Sabbathpartiet drog faktiskt ner helhetsintrycket. Kändes i sammanhanget som blekt pliktskyldigt substitut. En renodlad greatest hits med Ozzy hade varit mer helgjutet.