Capriccio, nypremiär på Kungliga Operan

Capriccio opera av Richard Strauss

Libretto: Clemens Krauss

Nypremiär: 10 mars 2012

Sett föreställningen den 12 mars

Kungliga Operan, Stockholm

Längd: 2 timmar och 55 minuter

 

 

 

Ibland blir allting eller nästan allting fel och det gäller särskilt tror jag när man inte får göra vad man bestämt sig för och i synnerhet gäller det om man skjuter upp någonting som har velat göra. När sedan möjligheten infinner sig att göra detta så har man kanske byggt upp förväntningar som sedan inte kan infrias.

Lite grann så där kändes det för mig när jag tolv år senare än beräknat äntligen fick möjlighet att uppleva en av min favoritoperor, nämligen Richard Strauss sista opera ”Capriccio”,  en opera som i grunden handlar om just en opera.

I och för sig har jag ju redan sett ”Capricco” genom att jag såg uppsättningen som operabio från Metropolitan Opera md Fenée Fleming i den ledande rollen, men nu handlar det om längtan att få se Wilhelm Carlsson´s uppsättning från 1999.

Det dock litet av en besvikelse och besvikelsen infanns sig redan när inledningen (Einleitung) började ärligt talat så kände jag överhuvudtaget inte igen musiken och ett tag var jag säker på att dirigenten hade förlagt partituret och mer dirigerade på gehör.

I går kväll var jag inte riktigt säker på vad jag skulle tro, men efter att lyssnat på min min cd-inspelning med Wolfgang Sawallisch så undrar jag om jag plötsligt har drabbats av  hörselproblem eller vad?

Musikaliskt upplevde jag detta som ett problem under resterande del av första akten, men när andra akten inleddes kände mig som tur genast mer familjär med musiken.

Sångligt sett har jag dock inte mycket att erinra och här noterade jag särskilt Carl Ackerfeldt som sjöng Olivier poeten och även Jonas Degerfeldt som sjöng Flamands parti gjorde bra ifrån sig. Kort sagt så kompletterade varandra alldeles utmärkt inte minst sceniskt.

Utmärkta var också John Erik Eleby som teaterdirektören La Roche och Marianne Eklöf , som sjöng Mlle Clairon, en skådespelerskan som tidigare hade varit förlovad med poeten Olivier. Grevens parti som sjöngs av Ola Eliasson var också klart godkänt precis som också övriga här inte nämnda medverkanden.  Som monsieur Taupe hördes Magnus Kyhle, men största plusposten måste ju vara hans kostymering, men också ett säkert sceniskt agerande.

En annan glädjande överraskning betraktar jag det italienska sångarparet som här utfördes av ”skogsfågeln” Marianne Hellgren Staykov och en av mina unga tenorfavoriter Conny Thimander. Ett roligt sceniskt agerande och sångligt njutbart, blir mitt omdöme.

Den största behållningen av föreställningen tycker jag absolut Charlotta Larsson svarade för och de sista tjugofem minuterna av föreställningen var en absolut makalös och magisk upplevelse och här visar Strauss höjden av sitt komponerade. Det lät mycket vackert och omtumlande.

Sammanfattningsvis blev det trots den märkliga inledningen en vacker och fin operaupplevelse och till detta medverkar inte minst Lars Östbergh fantasiska scenografi tillsammans med kostymdesign signerade Annsofi Nyberg, men naturligtvis även övriga insatser av produktionsteamet.

 

Produktionsteam

Dirigent: Ralf Weikert

Scenografi: Lars Östbergh

Kostymdesign: Annsofi Nyberg

Ljusdesign: Hans- Åke Sjöquist

Koreografi: Elise Englund

Regi: Wilhelm Carlsson

 

Vill du veta mer om opera kan du besöka Mogens Operasidor eller Operalogg