Liten rapport från pressvisning av Pieter ten Hoopen och Sandy Skoglund, på Fotografiska

Två nya utställningar var höstens två första utställningar på Fotografiska: Pieter ten Hoopen och Sandy Skoglund. En är en dokumentär fotograf från nyhetsvärlden och den andra är en konstnär som fotograferar sina installationer.
Men det går inte att dra några gränser, de raka fotograferandet blir en konst, speciellt när det är Pieter ten Hoopen som stått bakom kameran – och Sandy Skoglunds overkliga bilder träffar rakt in i magen och säger något påtagligt om världen idag och vårt sätt att blunda för naturen i konsumtionssamhällets krav.

När de två uställningarna öppnade i september var det tre och en halv månad sedan Fotografiska öppnade. Sedan dess har fotomuseet i Stockholm haft drygt 160.000 besökare, vilket är över förväntan.

Pieter ten Hoopens bilder på utställningen skildrar Stockholm. Han berättade på en pressvisning att bilderna kom till då han på grund av en olycka tvingades stanna i Stockholm en längre period och inte kunde resa omkring som tidigare.

– Jag hade ju flyttat hit från Nederländerna och jag ville hitta mina egna känslor för Stockholm, sade han.

Resultatet är en utställning med bilder som är ljussatta på ett sätt som får mig att tänka på Rembrandt. Det är bilder som förmedlar inte hur saker exakt ser ut utan mycket mer känslor.

Sandy Skoglund har svenskt påbrå, vilket hörs på efternamnet och syns: hon har blont ljust hår och ser ut som typiskt svensk.
(Nu menar jag inte att svenskar måste vara blonda: idag kan en svensk se ut precis hur som helst, vilket jag som global medborgare trivs med.)

Hennes bilder är alltid först installationer. De är mycket speciella och skildrar ofta djur eller natur som människorna på bilden inte ser eller uppfattar närvaron av. En del av dessa installationer kan ta två-tre år att skapa.
Dessa fotograferas sedan och blir bilder.

En av bilderna heter ”Cocktail Party” och består av tio minglande människor som inte möter varandras blickar och alla är helt dekorerade med ostbågar.

– Jag växte upp med kitch och pop, berättade Sandy Skoglund som växte upp i en familj som inte var intresserad av kultur.

– Vi gick inte på museum eller konstutställning, såg ingen teater, berättade hon.

Sandy Skoglund är född 1946, bor i New York och är pionjär inom fotokonsten. Hennes verk befinner sig i ett gränsland mellan foto och installation. Hennes verk har bland annat visats på Centre Georges Pompidou i Paris och på Whitney Museum of American Art.
Ja, hon har en Masters of Fine Arts i måleri, en förklaring till hur hennes konst liksom svävar mellan installation, konst och fotografi.

Mina känslor inför bilderna: Starka kontraster, kitchigt och starkt och träffar rakt in i ryggmärken, skrämmande och fascinerande på samma gång.

Sandy Skoglund var liten, smal och intensiv och kunde knappt sluta när hon började berätta under intervjun på pressvisningen. Hon brinner för det hon skapar. Det är ett som är säkert.

Utställningen på Fotografiska med hennes bilder heter ”The Artificial Mirror” och visar hennes bildvärld från 1970-talet fram till idag.