Grannfejden
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 februari 2026
Regi Ulf Malmros
I rollerna: Robert Gustafsson, Kjell Bergqvist, Ida Hallqvist, Tuva Novotny, Ida Langhammer, Johan Östling, Björn Ling med flera
En bra film ska beröra. Det gör Grannfejden. Det går inte att låta bli att känna med de olika karaktärerna. Grannfejden är en varm dramakomedi om orättvisor i samhället, om mobbning och vad som får rädda människor att sparka på den som är lägre rankad, om korrumperade politiker som fick applåder av premiärpubliken i biografen i Solna. En nästan fullsatt biosalong bland många denna premiärfredag då filmen gick upp på många biografer runt om i Sverige.
Med fyra folkkära svenska skådespelare, Robert Gustafsson, Kjell Bergqvist, Ida Hallqvist, Tuva Novotny i de fyra huvudkaraktärerna drog filmen förstås en stor publik. Med tanke på hur premiärpubliken i salongen applåderade tror jag att filmen kommer att dra en stor publik. Visst, det är en komedi och därmed är en del scener något överdrivna, men det är själva byggstenarna i komedier som ser fungerar så. Men trots allt känner säkert de flesta av oss igen händelserna. Att människor med makt i ett samhälle kan utnyttja sin ställning för att vinna något är inget okänt fenomen. Och att det är lätt för den men makt att sparka nedåt, det har nog många upplevt och sett ske i verkligheten.
Berättelsen börjar med att Hanna (spelas av Hallqvist), en influenser på sociala medier flytt från stan för att gömma sig hos sin syster på en mindre stad på värmländska landsbygden för att komma ifrån en pinsam händelse. Hanna flyttar in hos sin syster Emma som jobbar stenhårt på kommunen som kommunikatör. Emma är lovad att hon har chans att få fast jobb.
Samtidigt som Hanna återvänder till hembygden för att slicka sina sår och få stormen att bedarra flyttar ex-statsministern Stefan Carlsson (spelas av Kjell Bergqvist) i en herrgård i staden. Bredvid huvudbyggnaden på herrgården ligger ett litet torp. Den som bor i torpet har ingen toalett eller dusch och har därför ett kontrakt som säger att han/hon/hen får duscha i herrgården. Invånaren i torpen, Harry Flodman (spelas suveränt bra av Robert Gustafsson) är en udda figur som hela sitt liv fått höra att han inte duger något till. Han utnyttjas av många i bygden som lurar honom. Harry Flodman är duktig på praktiska saker och är bra på att laga fixa avlopp som det är stopp i. Han hjälper många men får oftast inget betalt och om han får så är dt långt under vad han har rätt till. Den lokala butiken hjälper han ofta och då får han typ några kakor som lön för sitt jobb eller en oxfilé som är ändå går ut samma dag.
Ett stort skäl att filmen fungerar så bra är skådespelarna Robert Gustafsson och Ida Hallqvist och deras vänskapsrelation är fint skildrad och trovärdig. Kjell Bergqvist är rolig som den något kluvna före detta statsministern. De flesta karaktärer är begripliga och mänskliga även om de agerar med människans sämre sidor.
Det var roligt att se att publiken var så blandad med både unga och äldre. Filmen kan beröra och säga något till alla åldrar.
Lite bakgrundsfakta om regissörens Ulf Malmros från wikipedia:
Ulf Malmros växte upp i Molkom i Värmland.
…
Malmros började vid tretton års ålder göra amatörfilmer. Han flyttade senare till Stockholm för att gå Dramatiska Institutets tv-utbildning.[3] Hans första långfilm var Ha ett underbart liv (1992) och han har sedan dess regisserat och skrivit en mängd filmer och tv-serier. Han har två gånger vunnit Guldbaggepriser, dels för regin av Tjenare kungen (2005) och dels för manuskriptet till Bröllopsfotografen (2009).