Det är länge sedan jag tänkte på hackern som en person som drevs av ideal (om än missriktade). Det var faktiskt så att en gång i tiden ägnade sig de här dataexperterna åt att avslöja och offentliggöra säkerhetsbrister som annars hemlighölls. Jag säger inte att det var rätt men det fanns en tanke. Många av dem fick också jobb i datasäkerhetsföretag.
Numera har vi vant oss vid att tänka på dem som tar sig in i datorer och system som kriminella som bara är ute efter att stjäla av oss. Vilket också är sant.
Dagens Nyheter berättar om en hacker som kallar sig Neo. Han har tagit sig in i datasystemen i Lettiska banker och avslöjar hur direktörerna skor sig när staten går in med pengar för att rädda företagen.
Jag tänker inte försvara metoderna han använt. Så länge vissa kan sko sig i hemligt medan folk lider av arbetslöshet och ekonomiska svårigheter kommer personer som Neo att finnas. Med offentlig redovisning av var pengar som staten skjuter till tar vägen skulle vi inte behöva dataninjas.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Hacker, Neo, datasäkerhet, ninja, arbetslöshet, ekonomi
Jag måste protestera mot den nu nästan allenarådande beteckningen av Hackare som några som gör intrång i privata nätverk och dess datorer. Hackare skapades som benämningen på duktiga programmerare. När man skrivit en bit riktigt bra kod, kallades kodsnutten för ett ”hack” – vidare så till hackare.
De människor som gjorde intrång under tidig tid drevs inte främst efter något altruistiskt mål. Många levde bara efter det nu klassiska uttalandet ”Information wants to be free”, myntat 1984 av Stewart Brand under den första Hackers Conference. På den tiden var ju de flesta som använde globala nätverk även programmerare.
Brand pratade om hur information inte kan hindras från att spridas när den väl släppts fri. Som att man inte kan ångra publiceringen av bilder på Facebook för så fort information finns online så lever den sitt eget liv.
Människor tog Brands uttalande, men gjorde om det till att information helt enkelt skulle vara fri och göras tillgänglig för alla. Intrång genomfördes för att sprida information, och naturligtvis för att visa att man kunde.
Ser man till många av dem som gör intrång idag så är de långt ifrån den typ av duktiga experter som startade ”rörelsen för informationsfrihet” (mitt eget påhittade begrepp), istället är det inte sällan människor med hyfsat medioker kunskap om nätverk och informationssystem som bara laddat ner information om säkerhetsluckor, och verktyg för att genomföra intrång, från internet.
Så några Hackare tycker jag inte de kan anses vara ens i någon bemärkelse.