Megaheartz
Betyg 1
Svensk biopremiär 16 februari 2024
Regi Emily Norling
Det var länge sedan jag sett en film som var så jobbig och trist att tvinga sig att se. Filmens distributör beskriver filmen: Ett ultraintensivt och högoktanigt porträtt av fyra kvinnor som utforskar kärlekens mörkaste hörn utan filter.
Jag vet inte om jag ens vill definiera dessa röriga skildringar som något som handlar om ”kärlek”. Det är deprimerande att se hur många, speciellt unga men också många andra, sätter likhetstecken mellan sex och kärlek. Denna hybridfilm mellan dokumentär och någon slags halvpoesi handlar inte bara om sexuella relationer utan också om kärlek som bara handlar om att befinna sig högt upp bland moln. Det finns inget om vardagsliv tillsammans.
Det jag också funderar på är hur människor kan leva utan att behöva försörja sig. Hur kan de som den ena av dessa unga kvinnor ha råd att nästan täcka kroppen med tatueringar (vilket kostar mycket), ha lägenhet, massor av dyra smycken och häst. Ingmar Bergmans filmer talar aldrig till mig då det skildrar kvinnor som lever under så trygga ekonomiska förhållanden att de aldrig behöver oroa sig för sin försörjning. Den som måste få ihop till sin hyra och sin mat har inte riktigt råd att flippa ut hur mycket som helst.
Det finns många former av kärlek. Men denna illusion, denna enögda definition av kärlek, som denna hybridfilm presenterar handlar bara om kärlek som erotik och starka känslor långt upp i rosa moln. Denna illusoriska bild gör att många upplever ensamhet fast de kan ha vänner och intressen eller släkt eller hundar eller katter eller papegojor som alla är viktiga och ger kärlek, lojalitet och vänskap. Dessutom finns det många människor som är asexuella och för dem ger denna film knappast något.
För mig gav denna film en fruktansvärts enögd bild av vad kärlek är. Enligt filmdistributören är filmens ultimata fråga: Kan kärlek existera utan galenskap?
Det är ganska konstig fråga. Äkta kärlek handlar väl om att vara lojal, att stå upp för varandra, att kunna vara sig själv med varandra, att kunna prata om saker, att bry sig om varandra. Det har väl ingenting med galenskap att göra.
Frågan är vilken målgrupp filmen har? Unga välbärgade bortskämda unga kvinnor kanske? De många olika splittrade scenerna i filmen är röriga och ger inga sammanhang.
Om regissören:
Regissören Emily Norling långfilmsdebuterade med den uppmärksammade
Allt vi äger 2019 som vann New Doc på Tempo Dokumentärfestival och tävlade i Nordic:Dox-sektionen på CPH:DOX. Filmen hade biopremiär samma år och 2020 vann Emily Norling Guldbaggen för Bästa nykomling. Megaheartz är hennes andra långfilm.
Megaheartz – trailer from Folkets Bio on Vimeo.