Blomster
Betyg 2
Svensk biopremiär 16 juni 2023
Regi Neil Wigardt
En lång LSD-tripp eller någon liknande drog. En ung tjej hänger med ett gäng ungdomar en sommarnatt med rave och droger. Allt flyter på, lite oklart och luddigt, som om jag som tittare också är med där och är påverkad. Jag har väldigt svårt för filmer som mer eller mindre är en hyllning av droger eller skildrar starka droger som en normal del i livet utan några större problem. Det gör mig väldigt ledsen, både för att jag själv har närstående som dött eller farit illa av droger och för att jag under min uppväxt förlorade skolkamrater i överdoser eller i trippar som slog snett.
Filmleverantören beskriver filmen så här:
Ung förälskelse, kicksökande och hallucinatorisk svensk sommarnatt i Neil Wigardts visuellt explosiva debut.
Att unga gärna berusar sig är ämnet i säkert mer än femtio procent eller kanske nittio procent av filmer och tv-serier. Ofta skildras det också som något som hör naturligt till ungdomen och väldigt sällan visas det som är en alltför vanlig följd: många unga dör i överdoser både i Sverige och i hela världen. Varje år dör uppemot 900 personer i Sverige till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Tre av fyra dödsfall beror på överdoser eller att personen tagit sitt liv, visar en genomgång av statistik från flera myndigheter. Det är många fler än gängkriminellas skjutningar resulterar i. Självklart förväntar jag mig inte att filmer behöver ha som syfte att upplysa om faran med droger. Men jag är ändå skeptisk till att alla ungdomar använder droger och jag är kritisk till när det så oförblommat skildras som något positivt att droga sig med starka medel.
Vad jag förstår ska vi av filmen känna att vi är med i detta kompisgäng där var och en accepteras som den är och får ha vill bakgrund och vilken sexualitet som helst. Det är inte direkt den första ungdomsfilmen som skildrar sådana kompisgäng. Det är väl det normala idag?
Vi får följa dessa ungdomar som under ett dygn rör de sig från skogsrave till hemmafester. De blandar alkohol och droger helvilt.
För mig var det plågsamt att se filmen, jag fick ont i magen och såg inom mig alla de känner som varit fast i missbruk eller vuxit upp med anhöriga med missbruk. Den enda anledningen att den fick högre betyg än 1 är de många små samtalen som tar upp existentiella frågor om meningen med livet, som när en av de unga männen säger att han vet hur allt kommer att sluta. Alla dessa små med reflektioner om kärlek och existens, omg klimatförändringar och om att hitta sig själv.