Sitter här och är lite skakad efter att ha sett dokumentären ”This is it” om Michael Jackson.
Filmen är filmsekvenser från repetitionerna inför den konsertserie om 50 konserter i London som skulle startat i slutet av den här sommaren. Michael Jackson, MJ, dog några dagar innan genrepen skulle börja.
MJ har fansen världen över och många fans i Stockholm. Det är ett som är säkert. Premiärdagen var filmen utsåld på varenda biograf som visade den. Och idag var det fortfarande svårt att få tag på någon biljett, men vi lyckades. Vi ville se filmen snabbt, för det ryktas att den bara ska gå i två veckor.
Vi såg filmen på biografen i Kista och vi känner många som bor där och för många av dem är MJ verkligen Kungen av Pop.
Det är många närgångna bilder på MJ som visar att hans ansikte var sönderopererat, fallfärdigt och på en del klipp syns det hur mager han var. Anorektisk eller svårt sjuk?
Jag har läst att MJ:s familj är kritiska till filmen och att de hävdar att det är en dubbelgångare i många scener. Jag är böjd att tro dem.
I flera scener var den Michael Jackson som dansade som var muskulös och såg vältränad ut. Och i andra scener var han smal som ett skelett och skör och spröd.
Jag tycker det är bra att filmen visas. Dels ger den alla fans en bild av hur deras idol/ikon såg ut och hur han talade och rörde sig i slutet av sitt liv. Det är fascinerande att se hans medarbetares enorma respekt för honom.
MJ var en perfektionist och lite av en galning, för det tror jag att den som har en stark vision av någon han/hon vill skapa måste vara. Den slätstrukne, medelmåttige blir aldrig en legend. När jag använder ordet galning ligger det ingen negativ klang i det, som jag menar. Att våga vara speciell, våga ge sig hän åt sin vision av hur något ska låta, se ut, kännas, kan kräva en sådan hängivenhet åt sin vision.
Jag tycker det är bra att filmen görs också för att vi får en liten bild av, en aning om, hur dessa 50 konserter skulle vara. Det är uppenbart att de skulle bli banbrytande med massa av häftiga filmklipp och bra dansare – att det skulle bli en stor totalupplevelse.
Min rubrik är att filmen ger en skrämmande bild av MJ. Ja, det är läskigt att se hur förstörd han var på slutet. Ingen som ser filmen kan undgå att se det. Samtidigt visar filmen också vilken talang han var, hur han trots att han var svag var en stor dansare och in i minsta detalj visste hur han skulle röra sig för att förmedla det han ville.
Relaterade recensioner:
Svenska Dagbladet, The Telegraph, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Göteborgsposten och Sydsvenskan och MovieZine.
Läs även andra bloggares åsikter om dokumentär, film, recension, popmusik, Michael Jackson
Det gäller att se den med kritiska ögon. Filmen är gjord och ihopklippt på ett sätt så att AEG kan rentvå sitt samvete. De var väl medvetna om att MJ inte mådde bra – men vilka åtgärder gjordes? Inga. Michael hade kunnat få hjälp, men istället valde producenten och resten av crewet att driva på showen och förbise hans faktiska hälsotillstånd – och se vad det resulterade i… En miljonfilm.
http://www.this-is-not-it.com
Nej, det var garanterat inga dubbelgångare – han gick ner i vikt under repetitionernas gång, och filmen är inte klippt kronologiskt. Redan för många år sedan sa han att han skulle dö om han försökte turnera igen, därför att han varken kunde äta, sova eller dricka vatten ordentligt medan han förberedde ett sådant projekt.
tro vad ni vill, men nu var det så att det var dubbelgångare eller stand in istället för MJ för han var så sjuk, snälla idioter ta reda på sanningen innan ni drabblar ur er saker. Och för att försäkra saken har t o m MJs syskon sagt att det intre var MJ i vissa delar. Undrar om man ska tro er eller syskonen. Jaa en svår fråga. He He, skrattar ut er.