West Of Eden
Taube
4
Inspelad i Morups Tånges fyrvaktarbostad och på Svenska Grammofonstudion
Inspelad, mixad och mastrad av Hans Olsson
Producerad av Martin Schaub
West of music
Releasedatum: 27/8 2021
Att bedöma musik är långt ifrån någon vetenskap. Bland gemene man brukar hänvisas till tycke och smak, vilket självfallet styr recensenter. Graden av förförståelse inverkar förstås också. Kunskap är alltid välkommet, men inte att betrakta som någon utslagsgivande faktor. Instinktivt går man på känsla, ger musiken flera chanser vid recension. Försöker vässa sina argument och hitta formuleringar som täcker in vad man hör och känner.
Har förhållit mig lite skeptiskt avvaktande till West Of Eden genom åren. Äger ingen av elva skivor från den framgångsrika konstellationen som turnerat både i Europa och i Kina med sitt keltiska sound. Minns att jag sett dem på Göteborgs Kulturkalas, vilket inte riktigt gav mersmak då. Källan som formar deras musik har jag däremot gillat skarpt. Tänker på irländare som The Waterboys, Van Morrison & The Chieftains (mycket lyckat samarbete utgivet på skiva 1988) och folkmusik som den görs av en stiltrogen artist som Mary Black.
Nu efter att ha existerat i snart 25 år har man gett sig på den svenska folksjälens mest älskade viskompositör, Evert Taube. En portalgestalt som hela tiden funnits i blodomloppet hos paret Schaub och övriga i sextetten. Martins mamma har till och med bott granne med Evert Taubes bror.
I mina öron är Taube en mycket lyckad produktion. Den låter förträffligt, inte minst i hörlurar. West Of Eden har haft långt gångna planer på att bredda sig. Nu sjungs således Taubes visor självfallet på svenska och dess harmonier vävs ihop med sextettens keltiska arv. Ett fräckt risktagande som möjligen kan få mothugg av Taube-purister. Dock, på mig funkar det utmärkt. Och jag inbillar mig att varken eklektikern Evert eller, sonen Sven Bertil (den enastående estradören som med anekdoter och formidabel intonation ”knockat” publiken varje gång han uppträtt på Liseberg under 2000-talet, genom att förhöja sin fars visskatt), skulle ha något att invända. Tvärtom, antar jag. Apropå upphovsmannen till de odödliga texterna, kan parentetiskt nämnas att jag läst Mikael Timms imponerande tungviktare till biografi, inhämtat kunskap på Vinga och guidats på Lisebergs Taube-utställning.
West Of Eden leds av paret Jenny och Martin Schaub. Jenny står för merparten av sången. Huvudinstrumentet är dragspel. Martin är multiinstrumentalist som främst spelar diverse stränginstrument, också vokalist. Övriga medlemmar på skivan är Ola Karlevo som trumslagare/ percussionist/ bodhrán/ knä- och fotstamp/ tamburin, Martin Holmlund på kontrabas och på Balladen om briggen Blue Bird av Hull elbas, Lars Broman på fiol eller viola samt Henning Sernhede ,på vars lott det faller att komplettera Martin Schaub på stränginstrument. ( elgitarr, akustisk dito, lap steel , banjo, dobro, mandogitarr). Till denna sättning har på en påkostad produktion också gäster anlitats på vissa spår. Steph Geremia spelar visselpipa,/ traversflöjt/ altsaxofon Jakob Sollerman trombon och tuba. Förutom West of Edens besättning hörs handklapp från Patrick Rydman. På tre låtar medverkar Sjöströmska kvartetten bestående av Joel Nyman och Annie Svedlund violin, Märta Eriksson (viola) samt Lisa Reuter på cello. Arren har West of Eden ansvarat för, medan specifikt stråk-. och blåsarrangemang utformats av Martin Schaub.
”Grunduppställningen” i detta myller av instrument: fiol, dragspel och diverse stränginstrument. Som fundament en rytmsektion på trummor & bas. Att producent Schaub gjort noga överväganden om hur varje text ska gestaltas, vilken musikalisk skrud som lämpar sig bäst, är ett faktum värt smattrande applåder. Spännvidden av sprittande och melankoliska välkända visor stimulerar. Kärleksfullt och lagom drastiskt har musiken transformerats till keltiskt svängande kostym. Arrangemangen präglas av stor frihet. Konstnärligt sett ett framgångsrikt koncept när man vant sig. Bandet vågar sig på att rucka på specifikt Taubska tonfall och rytmiserande.. Dessutom är flera mellanspel inlagda med irländskt klingande, dansmelodier – jig/ reels helt i i linje med gruppens vitala varumärke. Vidare utgår Cheerio från Star Of The County Down, klassisk låt från den gröna ön.
Men vad är egentligen vitsen med att spela in exempelvis Så länge skutan kan gå (framfördes förresten med bravur av Sam Vesterberg på pappas begravning ackompanjerad av Gunnar Frick) precis enligt mall? Så resonerade Kjell Andersson på EMI när han koordinerade svenska rockeliten på dubbelalbumet Taube 1990. Och så resonerar West Of Eden.
Berörs av Jennys sång i kombination med hennes dragspel och banjo i vackra Så skimrande var aldrig havet. Golvas av det röjiga experimenterandet i Balladen om briggen Blue Bird av Hull. Et fett utropstecken där man går Imperiets tolkning halvvägs till mötes. Uppskattar att Möte i monsunen syresätts av blockflöjt och hur elastiskt trumspel präglar Cheerio. Projektet blir till en exposé över skilda stilar.. En visa med piggt gitarrsolo vetter åt bluegrass, hade kunnat platsa på Svensktoppen i en era när den listan var mer genuin.
Ska betonas hur delikata arrangemangen framstår. Olika lager sammantvinnas föredömligt till aptitliga enheter. Martin Schaub, van vid andra uppdrag (Popical med GSO, musikal etc) har lysande tillägnat sig handlaget, den kreativa processen. Varje låt kan liknas vid ett självständigt verk. Inför Jenny Schaubs darr på stämbanden uppkommer initialt visst motstånd hos mig. Dock, på Taube blir hennes dramatiskt laddade nerv, hennes sätt att ge röst åt älskade visor, en smaksättande ingrediens i en kompott som gör mig upprymd.
Låtarna har tagits till West of Eden imaginära laboratorium . Där blivit föremål för vederkvickande, mer eller mindre varsamma omvandlingar, fast verserna framförs som de är skrivna. Producenten och alla musiker använder Evert Taube som trampolin för sinnrika eskapader. Vi bjuds på ett frapperande vidsträckt spektrum, från svensk vals till doft av hårdsvängande Waterboys. Som framgått ska diplom utfärdas till snillrike Martin Schaub för hans goda, rent av spektakulära idéer Spelglädjen lyser igenom bland duktiga musiker trygga med sin vision. Fröjdas åt en öppensinnad och nyskapande skiva! Illustrerat texthäfte medföljer.
ps Evert Taube förknippas ju bland annat med Västkusten, fast näppeligen med stränder söder om Göteborg. Familjen Schaub bor sommartid vid Morups Tånge (norr om Falkenberg), där detta album delvis är inspelat. Eftersom mina föräldrar haft stuga ett par kilometer från fyren, vandrar jag någon gång varje år vid denna kustremsa.