Anders Bergcrantz
Elevate
5
Inspelad, mixad och mastrad (utom Fountain of Youth) av Henrik Holst Hansen juli och oktober 2019 i Studio Three, Köpenhamn
Producent: Anders Bergcrantz
Vanguard Music Boulevard – dubbel vinyl / cd
58:09
Releasedatum: 30/10 2020
Om man inte vet är det påfallande ofta knepigt att pricka in konstnärers härkomst. För de av dem som ägnar sig åt att komponera och musicera är motsvarande fenomen inte sällsynt. Universella drag existerar. Att oinformerade lyssnares första impuls (tänk på när man fastnade för en låt på radion och missat vilka som spelar) långt ifrån alltid stämmer, brukar framgå tydligt när jazzmagasinet Orkesterjournalen genomför Osynliga spår med en framstående musiker. Blir tämligen ofta häpnadsväckande svårt för de som ska identifiera upphovsperson(er), ibland vilda gissningar.
I min konstruerade kategori ”svenskproducerad musik med påtaglig verkshöjd som låter osvensk”, placerar jag in sådana som The Hives, Soundtrack Of Our Lives, Tonbruket, projekt med Goran Kajfes, Anders Hagberg, Isabella Lundgren, flera av landets främsta storband, Peter Asplund, Ellen Andersson och givetvis Anders Bergcrantz.
Trumpetaren och låtskrivaren Bergcrantz har med bas i Malmö haft en lång och framgångsrik karriär. Han fick sitt genombrott i Tolvan Big Band och har gett ut ett tiotal skivor i eget namn, varav den förra var snubblande nära högsta betyg i Kulturbloggen. Pappa var jazzmusiker, ett arv som förts vidare till nya generationer i och med att familjen Bergcrantz – Laurin består av föräldrar och döttrar, samtliga professionella och omskrivna musiker. Man medverkar gärna på varandras utgivningar, Elevate inget undantag. Dessutom driver de skivbolag. För att anknyta till tesen ovan, ska framhållas att trumpetaren verkligen går hem i jazzens hemland. Tre gånger har den dubble Gyllene Skivan-vinnaren korats till ”Best Trumpeter in the World” av ansedd jazzblogg i Los Angeles.
Samtliga nio låtar bär den hyllade skåningens signatur, därtill arrangerade av honom bortsett från symfoniska stycket Fountain of Youth (arr Anna-Lena Laurin). Texten till Bagatelle har skrivits av Rebecca Bergcrantz (mest känd under artistnamnet Raindear). Vem spelar vad på denna lika storstilade som svindlade resa? På trumpet, flygelhorn, kornett samt percussion frontar huvudrollsinnehavaren själv. Denna gång har Anders anlitat en kärna av goda vänner och familj. Bottenplattan utgörs av pianist Sven Erik Lundeqvist, trumslagare Niclas Campagnol jämte Lasse Lundström på bas. På tre spår förekommer Tomas Franck (tenorsax) respektive Anders Chico Lindvall i avgörande insatser. Iris Bergcrantz (som jag under fjolåret recenserade i OJ) medverkar med sång i Dance och Fountain of Youth. Storasyster Rebecca sjunger sin egen text Bagatelle. Listan över vilka som bidragit blir komplett med Norrlandsoperans Symfoniorkester vars dirigent heter Ingar Bergby.
Recensionsex ska behandlas respektfullt. Önskvärt att kunna umgås med dem utan tidspress, lyssna både i hörlurar och via stereons massiva och balanserade ljud. Elevate låter mäktigt, har ett expansivt och avancerat formspråk genomlyst av förbluffande auktoritet. Efter första kontakt med plattans, stundtals experimentellt inriktade, femtioåtta minuter var jag en smula brydd; inte framme vid den fullpoängare som blev slutliga omdömet. Min kollega i OJ betonar klokt, öppenheten hos Bergcrantz för det krävande och komplexa. Inte konstigt egentligen att den vitala urladdningen, fordrar lyssnare villiga att anstränga sig. Efter ytterligare studier av låtarna -som ibland rör sig rakt fram, ibland går improviserade(?) omvägar – är jag helt uppfylld av ett fullmatat innehåll.
Måste betecknas som en lyxig utmaning att cirka ett kvartal efter release få möjlighet att berätta om en osvensk, kompromisslös produktion, vars sound utvecklas till ett statement uppdelat i svindlande sektioner. Blir åka av direkt, precis som på föregående album Soulfully Yours. Skillnaden är att denna gång registrerar jag en gemensam överordning, fast musiken växlar emellan hardbop, fusion, svävande ballader, progressive, orkesterklanger med mera.
Tycker mig höra att Bergcrantz med sin formidabla teknik, praktiserar användandet av övertoner likt kollegan Lasse Lindgren (som kuriöst nog uppvaktade på mitt 50-års kalas). I till exempel Dance, där dottern Iris strålande sjunger ordlöst, bevisar han definitivt att inga tecken till stagnation hörs. Ett av flera favoritspår som avlöses av lika ljuvliga Simplicity. Förutom Anders ofattbart magnifika solon, noteras glimrande prestationer från Campagnol och Lundeqvist. Den sedan decennier i Köpenhamn boende Tomas Franck gör ingen jazzentusiast besviken, tvärtom. Han borgar för kvalitet. Överraskar allra mest gör Anders Chico Lindvall med sina pedaler och andra fräcka effekter. Kan inte erinra mig ha hört honom (också bakgrund i Tolvan Big Band) lika eldfängd tidigare. Han går loss kopiöst flera gångar på sin elgitarr, skapar furiöst groove och spännande sound. I långa sekvenser triggas han att lira härligt distade toner utan uppenbar förebild. Atmosfären påminner stundtals om de läckert frihetliga uttryck som uppstod på 70-talet.
Mycket gynnsamt för Elevate hur arrangör Bergcrantz växlar anspänning med avspänt förhållningssätt, det ekvilibristiska med lugnt reflekterande. Dynamiken är således outstanding! Forever och Bagatelle kontrasterar ypperligt mot de intensiva, nästan spräckliga låtar de omges av. Enda gången jag inte hänger med hela vägen, är i ett antal dissonanta takter i Demons, även om jag gillar dess suggestiva karaktär och rent av älskar Chico Lindvalls och ”Svempas” avantgardistiska inpass. Sven Erik Lundeqvist (vars spel jag kunde njuta av med hans sammansvetsade trio i fjol på Unity), musicerar elegant med underbart ledigt anslag. I avskalade Maple Syrup ges han, såväl som rytmsektionen, utrymme för fräscha solon.
Finalen med Norrlandsoperans orkester är triumfartad. Flödande vacker, rikhaltig och uppstigande musik vars intro kan associeras till Ralph Lundsten. Symfonikernas klanger matchar sömlöst Anders Bergcrantz enastående bedrift som solist.
I förbigående ska inflikas att låtarna i sig inte är vad som sticker ut mest. Somliga melodier kan te sig aningen anonyma. Magin består istället av makalösa prestationer från medverkande musiker, toppat av frontmannens hisnande bravader. Stordåd uträttas sannerligen! Vidare pärlbandet av suggestiva stilar förenade under gemensamt paraply. Receptiva öron förförs av Anders Bergcrantz fenomenala känsla för dynamiskt eggande sound, en förmåga han här lyfter till högsta möjliga nivå. Behöver kanske inte ens påpekas att ljudet är perfekt?