Amanda Ginsburg
I det lilla händer det mesta
4
Inspelad i februari 2020 i Atlantis grammofonstudio
Mixad av Mikael Herrström
Ladybird
39:14
Releasedatum: 11/9 2020
Förvisso ung har Amanda Ginsburg gått den sedvanliga långa vägen: Musiklinje på Södra Latin, folkhögskola följt av studier vid Kungliga Musikhögskolan. På KMH sammanstrålade hon och bildade den pianotrio, som senaste åren varit en förutsättning för 30-åringens genombrott. Efter en period i vokalgruppen IRIS började hon skriva eget material, främst jazziga visor på svenska med omisskännligt eko från ett skimrande 60-tal. ”And the rest is history” är man benägen att utropa.
Första fullängadaren belönades med Grammis, vilket bör ha inneburit en större räckvidd än när debutanten Ellen Andersson fick Gyllene Skivan 2016. Både i år och ifjol medverkade Ginsburg och trion i Allsång på Skansen. Hon har nominerats till Jazzkatten, fått flera priser och stipendier. Av dem kan nämnas Jazzpris av SKAP jämte Olle Adolphson- och Stim-stipendiat. Av alla genomförda konserter hade jag nöjet att se tre av dem ifjol (Nef, Liseberg och Trollhättan). Efter spelningen på Nef skrev jag en berömmande text här i Kulturbloggen, som presenterade/ recenserade stjärnskottet och musikerna hon omger sig med.
Låtskrivaren menar att I det lilla händer det mesta fortsätter i debutens anda, vars berättelser utgår från vardagen. Hon finner oändlig inspiration genom att upprätthålla detta perspektiv. Samtliga texter på nya albumet har hennes signatur, två av låtarna i par med Andy Fite medan systern Sofie Sörman varit behjälplig med att ge text åt magnifika örhänget Dannys Dream (Lars Gullin). I våras släpptes två singlar – Det funkar varje gång och Åh nej (visa mitt i natten).
Att Ginsburg fått sådan exceptionell rullning på karriären måste också tillskrivas männen i hennes musikaliska närhet – stör mig ideligen på tendensen att bortse från detta faktum när framgångsrika artister bedöms. Elegant spelande pianisten Filip Ekestubbe har jag uppskattat i skilda sammanhang live och på skiva. Han är etablerad på svenska jazzscenen sedan cirka tio år. Ludvig Eriksson på kontrabas jämte trumslagaren Ludwig Gustavsson tillhör kadern av unga, välutbildade doldisar. Enligt uppgift ägnar de sig gärna vid sidan om åt projekt av pop-karaktär.
Majoriteten melodier har skrivits, alternativt arrangerats, av pianisten Filip Ekestubbe. Hans breda kunnande och känsliga handlag garanterar ett fullmoget sound med utsökt klang. God assistans levereras förstås från firma Ludvig & Ludwig. Utan deras lyhördhet och förmåga vore pianotrion inte lika balanserad.
Låter antingen väldigt avspänt med spröda vibrationer på ett innerligt vis, eller så tillförs stark energi av heta instrumentalister, jämte klös i en röst fylld av lagom kaxig utstrålning. Skiftande attityden blir till charmerande, kommunicerande kärl. Finns en genomtänkt variation av långsamt, poetiska tongångar kontra snabbfotade takter där samtliga briljerar. Vad som skulle kunna vara en hämsko efter all positiv respons, har istället utmynnat i en fruktbar process. Hittar minst lika mycket finesser på nya skivan, frapperande många förträffliga låtar.
Kvalitén på texterna får anses en smula ojämn. Texthäfte med foton medföljer, vilket underlättar för den vetgirige. Noterar extremt goda ansatser, originellt sammanvävda formuleringar och fraser som ligger bra i munnen. Jämte namnen Andréas tillhör hon en av få som framför jazziga visor på svenska. Ämnen som behandlas kan vara prokrastinering, självständighet samt längtan efter magiska ögonblick. Mina favoriter blev Ingen kommer undan och För bra för att vara sant. Apropå att vara självständig har Ginsburg det där extra vokalt, sticker ut och suger in lyssnaren i hennes värld. Finns såväl skärpa som sprödhet i den ljust modulerade rösten. Rösten går inte att förväxla med Monica Z, däremot tonfallet i somliga av melodierna. Som mest uppfylld i hörlurarna associerar jag till Zetterlunds legendariska samarbete med Bill Evans trio (Waltz For Debby).
Genomgående eftertänksamma stråk omvandlas flera gånger till motsatsen. Albumets tre först placerade låtar illustrerar mångsidigheten. Vandrar från en slags bluesig kammarmusik över ösig swing – där Fredrik Lindborg gästar på barytonsax – till sentimental jazzvisa á la skimrande 60-tal. I lyckopillret För bra för att vara sant kombineras genuin schlager med shuffle. En låt som osar av spelglädje, Basie-vändningar och scat på toppen.
Filip Ekestubbe har med sitt självklara anslag en avgörande betydelse för hur angenäm musiken låter, hur spännvidden dynamiskt hänger samman. Finns fog för att beteckna hans bravader som genialiska. Gustavsson beter sig ömsom diskret med vispar, ömsom pockar kraftfullt på uppmärksamhet i fartfyllda sekvenser. Namnen Eriksson har en mer undanskymd, följsam roll på sin akustiska bas, även om jag live hört honom i flera solon. På I lilla händer det mesta befinner han sig i varje fall i förgrunden på Dannys dröm.
För den vars håg står till skrynkliga, skramliga uttryck finns inget att hämta. Däremot naturligtvis ett knippe ballader av finaste snitt. Första gången jag hänger mig åt Innan dagen kommer in betraktar jag den som ett avskalat mästerverk. Ytterst försynt komp backar upp välfunna ackord från Ekestubbe. Och Amanda Ginsburg sjunger bättre än någonsin. Delikat låter också Ingen kommer undan när sången glider obesvärat på vokaler och Karin Hammar förstärker det melankoliska temat. Är förresten tredje gången på kort tid jag recenserar trombonisten i egenskap av gästsolist. Skivans final är en märkvärdig pärla där varsamhet premieras. Bandets tolkning av Lars Gullins tidiga klassiker Dannys Dream tillför något eget. Inte minst för att Amanda ihop med systern Sofie knåpat ihop en ny svensk text (Petter Bergman skrev den första 1976 åt Nannie Porres), vilken de framför sinnrikt på duo.
Med tanke på att det normalt sett är förenat med avsevärda svårigheter att behålla konstnärliga gnistan efter kritikerrosad debut, har Amanda Ginsburg definitivt lyckats. Man kan till och med påstå att hon och bandet utvecklat sitt vägvinnande koncept. Pandemin har saboterat i tiden närliggande planer på större turné. Hoppas de snart kan möta sin publik.