foto Magnus Bergström
Boson Jardemark Bergström
Time After Time
4
Inspelad i Moonstream studio i Stenkullen setember 2019
Mixning/ mastring: Magnus Bergström
Bearflag Records
32:21
Release: 26/5 2020 / releasekonsert äger rum i Dergårdsteatern 26 maj i Lerum (streamas förstås)
Göteborgsbaserade trion bildades ifjol. Ep:n i cd-format blir deras debut, fast live har jag redan haft förmånen att höra dem. Trumpetaren och sångaren Anders Boson upptäckte gemensamma referenser med gitarristen Rolf Jardemark, under ett jam på Nefertiti. När beslut hade tagits om samarbete knöt man kontrabasisten Magnus Bergström till sig.
Boson har ett par kritikerrosade album på meritlistan, ingick ett tag i soulpop-bandet Fibes, Oh Fibes. Av Jardemark äger jag några skivor och har sett honom spela ett otal gånger sedan tidigt 90-tal. Bland alla sammanhang han förekommit kan nämnas Guitars Unbelievable, Gilbert Holmström, Bohuslän Big Band, Ronny Johansson samt Michael Ruff. Dessutom har en egen trio. Den tekniskt bevandrade Bergström är också verksam som fotograf. För mig är basisten känd från medverkan hos exempelvis Bäck Brothers Jazz Tivoli, Simon Westman trio, Lighthouse samt Mikael Godée – Eve Bouvens Quartet.
Debuten består av sex standards associerade med artister som Nat King Cole, Diana Krall och Chet Baker. Vet inte om det är en lapsus eller gjort med avsikt, men låtarnas upphovsmän finns inte angivna. Mina efterforskningar visar att titelmelodin och avslutande I Fall In Love Too Easily båda skrivits av Styne/Cahn till olika soundtrack i mitten på 40-talet. Listan på uttolkare har blivit lång sedan dess. Värt att notera: sångerna skrevs ursprungligen för Frank Sinatra. Vidare förekommer en bossa av Jobim från tidigt 60-tal, ett örhänge från George & Ira Gershwin, lika klassisk sak från Rodgers/ Hart i form av My Romance samt en mindre känd ballad betitlad Old Country. Sist nämnda låt signerad Nat Adderley.
Tar till mig prydligt framförda standards vars softa tongångar känns igen, fast sättningen måste anses vara förhållandevis udda. Soundet kan beskrivas som genomgående melankoliskt tassande. I några sekvenser omvandlat till ett piggt beat. Sammanhängande, sympatisk attityd ända in i kaklet utan tillstymmelse till friktion. Lyssnaren tas istället med in i ett avslappnat, tyngdlöst tillstånd. Harmonik och rytmik i ljuv förening förverkligar trions småsvängiga, lyriska ambitioner.
från trions facebooksida
Inte minst kombinationen trumpet och sång hos samma person, gör kopplingen till Chet Baker (såg magisk konsert fyra år före hans död) ofrånkomlig. I inledande Time After Time låter Anders Boson så skör vid något tillfälle att viss skepsis smyger sig på. Men man kan andas ut i god tid innan den imponerande sluttonen. Hans milda frasering och tonträff skäms inte alls för sig, i relation till återhållsamt berörande Baker. I Sverige har jag hört Karl Olandersson, Samuel Olsson, Jan Sigurd och i viss mån Hayati Kafe praktisera denna lågmälda stil. I den konkurrensen står sig 46-åringen mycket väl.
Avseende betoning av teman knyts sådana ihop galant av trion i småskaligt ensemblespel. Därtill broderas melodierna ut genom att gitarr och basgångar varandra. Old Country innehåller en sofistikerad sådan passage. Att How Insensitive (influerat av Chopin) bibringats rätt air av brasilianskt gung, ska i första hand tillskrivas Magnus Bergströms färdigheter. Han grejar överhuvudtaget föredömligt att fylla i och styra upp. Med sin flinka teknik dekorerar den oftast hattförsedda Jardemark effektfullt. Särskilt snygg ackordföljd á la Kenny Burrell kommer fram i I Fall In Love Too Easily. På den streamade releasespelningen upplyser gitarristen att introt till My Romance kommer från Barney Kessel. Som grädde på moset får vi sparsamma portioner, softa trumpettoner av skivbolagsdirektör Boson.
Avseende tematiska betoningar knyts sådana ihop galant av trion i småskaligt ensemblespel. Därtill broderas melodierna ut genom att fyndiga solon från gitarr och basgångar avlöser varandra. Old Country innehåller en sådan sofistikerad passage, finns fler. Att How Insensitive (influerat av Chopin) bibringats rätt air av brasilianskt gung, ska i första hand tillskrivas Magnus Bergströms färdigheter. Han fixar överhuvudtaget föredömligt att fylla i och styra upp. Med sin flinka teknik dekorerar den oftast hattförsedda Jardemark effektfullt. Särskilt snygg ackordföljd á la Kenny Burrell kommer fram i I Fall In Love Too Easily. Och som grädde på moset får vi sparsamma portioner, softa trumpettoner av skivbolagsdirektör Boson.
Ep:n av Boson/ Jardemark/ Bergström inramas av välbekanta, ömsom timida, ömsom extroverta tongångar. Med tanke på onaturliga tillvaron vi för närvarande genomlider, närs förhoppningen om att delikat smeksamma Time After Time når ut till en stor skara skivköpare.