Lucky One
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 mars 2019
Regi Mia Engberg
Lucky One är en mycket ovanlig film. Ett intressant konstnärligt närmande till filmkonsten. Istället för bilder som flyter förbi är filmen en muntlig historia där publiken får leva sig in i berättelsen vägledda av dialogen. Ofta är filmduken svart och bilderna skapas i åskådarens huvud.
Det är intressant och fantasieggande. Min första tanke är att det är som ett stycke radioteater men den ändras snart. Vi hör dialogen, vi hör bilar som startar eller handgemäng men bilderna som visas är utemiljöer eller interiörer utan personer. Ibland skymtar människor förbi i någon enstaka suddig scen.
Vincent som är huvudperson arbetar på nätterna i den undre världen. Van vid våld och misshandel konfronteras han med andra känslor när han skall ta hand om sin tonåriga dotter.
Filmen är mycket poetisk och den visar att alla människor har flera sidor. Ingen är bara ond eller bara god.
Som experiment är det en spännande film, där åskådaren skapar filmen själv. Det är som att lyssna på en konsert där musiken trollar fram berättelsen.
Nu är filmen endast 75 minuter lång och det är lagom. En längre film hade blivit för mycket. Förutsättningen var också att det var få personer som var inblandade och det gjorde att personerna var lätta att sätta sig in i.
En film som är befriande enkel och suggestiv. Samtidigt som den är spännande är det befriande vilsamt att se en film där bilderna inte bara flödar.
En film som bara är. Skapad av Mia Engberg som också gjorde filmen Belleville Baby.