Har precis sett urpremiären av Till drömmarnas land på Bio Roy som innehöll röda mattan, bubbel och kebabpizza till publikens glädje. Efteråt sa jag till lågfilmdebutanten som hade en bebis i famnen, att filmen är fantastisk välgjord. Två tonårstjejer i Holmsund från fullkomligt skilda kulturer, dras till varann tack vare att de är outsiders med ogynnsamma familjeförhållanden. I den egenskapen betraktar de tillvaron, längtar efter ett annat liv. Regissören ville berätta om rädslan för främlingar och om utstöttas situation.
Originellt tänkvärt manus, lysande skådespeleri och dito samspel från huvudrollsinnehavarna (tjejerna avslöjade att stoff till sina karaktärer, har de delvis plockat från sina liv) samt regi med fingertoppskänsla i scener där kameran tillåts förankra förtätade scener. Fucking Åmål har nämnts som en referenspunkt. Betyget självklart 5/5.