Av de fyra spelningarna med Coldplay som jag har sett var kvällens konsert på Stockholm Stadion kanske den bästa. Jämfört med de två konserterna i Globen i vintras känns det som att bandet har utvecklats enormt mycket men framför allt… hur orkar Chris Martin springa runt så mycket på scen samtidigt som han sjunger?
Trots att upplägget inte förändrats så extremt mycket sedan senaste besöket – skynket i inledande ”Life in Technicolor”, konfettiregnet i ”Lovers in Japan” och akustiska numren mitt i publikhavet – känns allt rätt så annorlunda. Kanske beror det på att utomhusarenor egentligen är rätt scen för detta världens bästa eller åtminstone mest lättillgängliga liveband.
Enligt min ovetenskapliga teori beror Coldplays storhet på att de har fantastiska melodier samtidigt som det finns ett djup i varenda reverbdränkt ton. Som i en bra poplåt fastnar du för det mesta av materialet på kvällens spellista första gången du hör det samtidigt som det tål att lyssnas på om och om igen.
Även förbandet White Lies var väldigt bra. Tyvärr inledde de med sin bästa låt ”Farewell to the Fairground” vilken de borde ha sparat till sist..! Istället avslutade de med ”Death” som visserligen också är en av deras bästa låtar. Tyvärr var ljudet inte lika bra mixat som när jag såg dem som förband till The Cure på 02 Arena i London. De kommer hur som helst tillbaka till Stockholm för en spelning på Berns i november som antagligen kommer bli storslagen.
Här är Coldplays låtlista i sin helhet:
Life in Technicolor
Violet Hill
Clocks
In My Place
Yellow
Glass of Water
Cemeteries of London
42
Fix You
Strawberry Swing
God Put a Smile Upon Your Face/Talk
The Hardest Part/Postcards from Far Away
Viva La Vida
Lost!
Green Eyes
Til Kingdom Come
Billie Jean
Politik
Lovers in Japan
Death and All His Friends
The Scientist
Life in Technicolor II
Så här har Aftonbladet, Expressen och DN skrivit om konserten.