Whitney
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 juli 2018
Regi Kevin Macdonald
En stark dokumentär om Whitney Houston som känns bland den ärligaste skildring av en känd person jag sett. Denna sångerska som också hade en karriär inom film hade en av världens största röster och en utstrålning som tycktes påverka varenda människa som mötte henne. Hon har fortfarande rekordet i antal singlar på topplistorna – ändå blev hennes liv en tragedi där hon dog i en överdos 2012.
Denna, den första officiella dokumentären om Whitney Houston innehåller ljud- och videomaterial från hennes karriär som aldrig förut visats och familj, vänner och kollegor medverkar. Ibland säger de emot varandra, det är uppenbart att en några av dem ibland slirar på sanningen, kanske ljuger de framför allt för sig själva, som Bobby Brown, Whitneys exmake som förnekar att droger har något med hennes död att göra.
Det gör ont i magen att se hur hon utnyttjades ekonomiskt av familj och speciellt hennes pappa, som till och med mot slutet av sitt liv stämde henne för att få 500 miljoner dollar. Hon inte bara försörjde dem alla utan gav dem ett liv i lyx utan like. Samtidigt är filmklippen från hennes första år som artist underbara att se. Vilken charm hon hade. Vilken röst.
Att droger förstörde mycket i hennes liv, det är uppenbart. Och att det förstörde hennes dotters liv, som ju dog tre år senare, på grund av droger. Dottern fick växa upp men en mamma och pappa som både missbrukade grovt och dessutom var Bobby Brown åtalad för att ha misshandlat sin fru.
Dokumentären ställer frågan om vad som gjorde att Whitney Houston hade sådana demoner att hon fastnade för starka droger och söker bland hennes barndom. Det är en illusion som duperar många. Den som blir missbrukare behöver inte haft någon hemsk barndom, behöver inte blivit sexuellt utnyttjad som barn.
Whitney och hennes bröder växte som små upp i ett fattigt ghetto-betonat område med hög andel kriminella. ”Vi fick gömma oss på golvet för kulor som ven” berättade Whitney själv i en intervju om sin barndoms kvarter. Att hennes både bröder som tonåringar började med droger är inget ovanligt för unga som växer upp i sådan miljö, då kan familjen varit hur stabil som helst. Hennes bröder bekräftar i filmen att de introducerade droger för henne. ”Om hon skulle testa ville jag att hon gjorde det med mig”, sade hennes bror Michael.
När droger får klorna i en människa förändras den människans psyke och demonerna kommer. Då spelar det ingen roll hur lycklig familj hen är uppväxt i. Dessutom har de flesta familjen både fördelar och nackdelar och några problem finns alltid när människor är med. Människor är människor, på gott och ont. Ibland bråkar familjer och ingen är perfekt.
Whitney Houston var tydligen mobbad i småskolan och som liten, framför allt för att hon var ovanligt ljus i huden för omgivningen och hennes mamma höll henne med fina kläder, vilket retade många. Hon fick också kritik av en del svarta grupper för att hon övergav den renodlade gospeln och sjöng pop. Det är skrämmande hur vi människor aldrig duger, alltid finns det grupper som retar sig på den någon gör.
Denna dokumentär kryper verkligen under huden. Det går inte att glömma den. Det är en stark och berörande berättelse om en fantastisk sångerska och ett livsöde som det finns mycket att lära sig om livets villkor om. Fast å andra sidan upplever jag att det är lite för mycket fokus på den tragiska delen av hennes liv. Hon var en fantastisk sångerska med en enorm unik utstrålning. Vi kunde gott ha fått lite mer från den delen av hennes liv då hon var som störst. Jag saknar också lite mer intervjuer med henne själv. Fast kanske det inte fanns tillgängliga?