Veckans filmpremiärer: Brustna omfamningar, Il Divo och GI Joe

Pedro Almodóvars film ”Brustna omfamningar” med Penélope Cruz är nog den mest uppmärksammade av veckans premiär. Bland annat för en diskussion som bröt ut på Twitter kring Kerstin Gezelius (DN) hyllningstext, ja nästa kärleksförklaring, till Penélope Cruz som fått rubriken ”Sagolikt freak”:

Det är inte konstigt att hon har varit Pedro Almo­dóvar trogen. I hans speciella universum av gammal melodram och ny transvärld har allt kunnat existera samtidigt och på egna villkor. I hans värld har en stor skönhet varit vad en stor skönhet är: en oförutsägbar naturens slump. Ett freak bland andra freaks. Det måste ha inneburit en svindlande frihet. Frågan är om kärleken överlever den senaste filmen, där Almodóvar också verkar ha trillat dit på hennes yttre. Eller om omfamningen är på väg att brista.

Filmens grundberättelse handlar om en blind författare som var filmregissör när han fortfarande kunde se. Filmen hoppar mellan Madrid 2008 och hans sista filminspelning 1994.
Penélope Cruz spelar en sekreterare som drömmer om att bli skådespelerska. Hon uppfyller sin rike chefs sexdrömmar om henne som tack för att han hjälpte hennes dödssjuke gamle far.

Dagens Nyheter gav betyg 4 och det gjorde Aftonbladet och Expressen också. SVD slog till med betyg 5.

Il Divo
Men själv ska jag först se en annan av veckans premiärer: Il Divo som handlar om den ­inflytelse­rike Giulio Andreotti­. Filmen vann Filmenjurypriset vid Cannes-festivalen. I rättegång blev Andreotti frikänd för anklagelser om bortt som bygger på maffiaförbindelser,
Aftonbladet vacklar i sitt betyg, gav först betyg 2 men säger sedan att efteråt insåg recensenten hur smart filmen är:

Efter att man har sett filmen, känns ”Il Divo” ändå rätt smart. Läckert bildspråk och udda musikval. I den svarta komedins form, lyckas regissören Paolo Sorrentino få det att kännas som att Andreotti var insyltad i de mut- och korruptionshärvor och maffiamord, som han i rätten blev frikänd från.

Fast något är fel på en film, där man efteråt måste läsa på för att helt förstå vad man har sett.

DN gav betyg 4:

Inledningen är magnifik. Det är sen natt – ­ eller snarare mycket tidig morgon i Rom. Allt är tyst och stilla, med ett undantag. Några bilar med blåljus på taket rullar långsamt och ljudlöst fram på en gata. Tungt beväpnade och välbyggda män i mörka kostymer går i blanka skor vid bilarnas sida, med blickarna vaksamt svepande över de mörka fasaderna.
….
Visste man inte att ”Il Divo” handlar om en av den italienska efterkrigstidens mest inflytelserika och omstridda politiker, Giulio Andreotti, skulle man tro sig bevittna inledningen på en ren gangsterthriller.

Betyg 4 i Expressen.

GI Joe
Det är knappast filmen som lockar mig mest, inte riktigt min typ av film. Men enligt en del recensenter är den bättre än man kan vänta sig, som Expressen skriver:

Att vänta sig något annat än förutsägbar handling, charmlösa fyrkantiga karaktärer och överdosering av pangpang när man ser ”G.I. Joe” är lika genomtänkt som att shoppa på Ikea en lönehelg – man blir besviken för inget blir som man tänkt sig.
Men ser man framemot action så är det precis vad ”Mumien”-regissören Stephen Sommers serverar.

SVD gav till och med betyg 4.

”Il Divo” Movie Trailer (2009)

Läs även andra bloggares åsikter om film, recensioner, trailer, Almodovar, GI Joe, Il Divo, Brustna omfamningar