Way Out West, musikfesten i Slottsskogen i Göteborg är festivalen som bara bokar sina egna favoriter.
Expressen:
Den har bara funnits i tre år men festivalen Way Out West har redan hittat sin form, med mestadels indieband som dragplåster.
– Vi bokar enbart efter hur bra artisterna är, säger Joel Borg på Luger.
Till årets affischnamn på Göteborgsfestivalen Way Out West hör Arctic Monkeys, Antony and the Johnsons, Glasvegas, Lily Allen och My Bloody Valentine.
Kulturbloggen har tre festivalbesökare på plats, så vi kommer att ha rapporter därifrån. Var så säker.
Way Out West är inte bara en utomhusfestival, en mängd spelningar är inomhus, de så kallade klubbspelningarna.
Det är bra på ett sätt, speciellt om vädret blir dåligt: att kunna komma inomhus för en spelning eller två. Men det negativa är att klubbarna ligger utspridda och det är köa som gäller. Först till kvarn, alltså.
Så den som vill se ett band på en klubbspelning måste ge sig av från festivalområdet och chansa, kanske kommer han/hon in, kanske inte.
Svenska Dagbladet har en bra artikel med anledning av Way Out West där de kikat närmare på vad shoegaze-banden betytt för indiemusiken:
Skostirrare Shoegaze var den tidiga 90-talsindiens psykedeliska utbrytarstil, med distade gitarrpopmattor och eterisk sång i drömsk symbios. Efter ett drygt decenniums halvslumrande väcktes musiken till liv igen. I helgen spelar genrens främsta förkunnare My Bloody Valentine på Way out west-festivalen i Göteborg, i sällskap av flera lärjungar.
My Bloody Valentine – Realise
Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, musikfestivaler, Way Out West, shoegaze, My Bloody Valentine