Lördagen den 12 augusti
Flamingo
Lana del Rey
3
Välkommen till Lanas universum. Där primadonnor dansar med pionjärer – Marlyn Monroe med Charlie Manson och Nancy Sinatra. Där Hollywood-filmen fortfarande blomstrar och döden är vacker konst att beskåda på nära håll. Det är märkligt att se Lana dra på smilbanden, på samma vis som hon gör på omdiskuterade covern till nya albumet Lust for Life. Flickaktigt fnittrar hon mot fanskaran och glimmar med ögonen. Sångerskan som gjort sig ett namn på att vara melankolins drottning är ikväll helt omaskerad. Hon rollspelar varken som femme fatale eller damsel in distress. Nej ikväll är hon sig själv fullt ut, eller?
Den amerikanska sångerskan tar selfies med hängivna supporters som står och trycker vid staketet. Lana Del Rey, sångerskan som hyllat döden och romantiserat våldet, har med Lust For Life påbörjat en ny era i karriären, en där hon tänker omfamna livet. Men ekvationen går inte ihop. Lana är för dyster för ett gränslöst älskande. Det hela känns påklistrat, som ett dåligt skådespel. Musiken, den whisky- och cigarettdoftande pop noiren går i kyliga tongångar. Det blir liksom aldrig varmare av att befinna sig i Lanas närhet.
Kvällen till ära sjunger hon både nya och gamla popörhängen såsom nykomlingen Cherry och Ultraviolence, titelspåret från förra albumet med samma namn. Det är snyggt, men cold as ice. Jag har svårt att inte jämföra med Regina Spektors magnifika avskalade konsert som precis avslutats när en Lana i vit aftonklänning stiger upp på scenen. Lana har ett röstregister som få, kan obekymrat växla mellan mörk och ljus stämma. Musiken klär hon in i diverse populärkulturella referenser, hemmavideos och skatefilmer. Allting är bara så snyggt och genomtänkt.
Men Lana är inte en kvinna med folket. Hon är enhörningen som precis som i vackra White Mustang , ikväll framförd till bilderna av löpande hingstar, bör få släppas fri. Ett överdrivet skratt och en ekande melankoli dränker känslorna. I ett gränsland mellan ljus och mörker befinner sig Lana. Rätt snart måste hon göra ett vägval. Antingen förblir hon nattens drottning eller så söker hon sig till ljuset. Hon kan i symbolisk mening inte välja att vara både och.