Titel: Utan Ånger
Författare: Johan Ulvenlöv, Matti Palm, Anders Larsson
Förlag: Vaktel Förlag
Utgiven: 2017
ISBN: 978-91- 88441-04- 1
Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson skulle göra en dokumentärfilm om Sverigedemokraterna. Under arbetet stötte de på Gustav Ekström, en av de personer som var med och startade SD. Ekström var också frivillig i SS.
Ekström var placerad på den tyska myndigheten SS-Hauptamt, som var beläget i ett hus på Lützowstrasse 48/49 i Berlin. Innan SS tog över huset var det äldreboende avsett för judiska pensionärer.
Utan ånger är en bok om nazismen belyst utifrån Gustav Ekströms personliga resa. Vi får följa Ekströms uppväxt, hans första år som vuxen, hans politiska uppvaknande som fullföljs med resan till Tyskland där han ansluter sig till SS. Så långt är det en rätt ordinär historia som inte nämnvärt skiljer sig från andra beskrivningar om svenska SS-frivilliga. Det som gör Utan ånger unik är de två parallella berättelserna där vi dels får följa Gustaf Ekströms karriär som SS-man, dels får vi följa de 256 judar som en gång bodde i det hus där Ekström arbetade.
Författarna har med hjälp av arkiv runt om i världen lyckats spåra och sätta ansikten på många av de forna invånarna på Lützowstrasse 48/49.
Samtidigt som Gustaf Ekström får meddelande om att han kan börja packa sin väska för att resa som frivillig till östfronten får Irene Heim i sin tur ett meddelande från den judiska församlingen. Hon ska förbereda sig för sin deportation.
Gustaf Ekström lyckades i krigets slutskede absurt nog hitta en plats på en av de vita bussar som transporterade judiska överlevare till Sverige. Jag kan inte låta bli att undra vad som rörde sig i SS-mannens huvud när han såg följderna av sina handlingar på nära håll. Pratade han med sina offer? Klarade han av att se dem i ögonen?
Till skillnad från många andra SS-frivilliga har Ekström aldrig visat någon som helst ånger. Efter kriget reste han till Tyskland för att studera och blev aktiv i SRP, Socialistiska Rikspartiet. I Sverige var han aktiv i diverse sekter och grupperingar på den yttersta högerkanten. 21 februari 1988 var han med och bildade Sverigedemokraterna på ett möte i Malmö. Ekström valdes till revisor.
Förintelsens första steg var att definiera judar som ”icke-tyskar”, det sista var att utrota dem. Ekström var måhända inte inblandad i det sista steget, men i sin roll som propagandist, väl i det första.
Utan ånger lär oss att förintelsen inte var ett brott begånget av en grupp mordlystna individer som helt enkelt gillade att mörda utan var ett brott som begicks av helt samhälle. Förintelsen hade inte varit möjlig utan en rejäl kader av folk som Gustaf Ekström – välbildade tjänstemän på mellannivå som långt från skriken och blodet utförde ett i grunden administrativt arbete.
Text: Peter Johansson