Medea
Översättning Jan Stolpe och Agneta Pleijel
Regi och bearbetning Stefan Larsson
Scenografi Stefan Larsson och Jenny André
Kostym Ann Bonander Looft
Ljuddesign Jenny André
Musik Thomas Bang
I samarbete med Betty Nansen Teatret
Premiär på Dramaten, Målarsalen den 8 oktober 2016
Att kärleken talar sitt egna språk är något som de flesta av oss är ganska medvetna om. Det bara slår till och händer – svårt att förklara. Det visste redan Euripides drygt 400f kr när han skrev tragedin om Medea. Hon är kvinnan som gifter sig av kärlek, lämnar sitt land, gifter sig med Jason och blir sedan ratad när han gifter om sig med en annan kvinna. Känns som en välbeprövade historia kort och gott. Det verkar fortfarande vara något som händer, sker och mänskligheten verkar inte lärt sig mycket utmed vägen. Eller har vi det? Är det så kärleken ska vara? Vi måste ge upp allt för att den ska var fin nog? Kan kärleken resoneras fram till ett rimligt pris på lika villkor? Eller blir det som med Medea att kärleken kräver ett högre pris av någon? Hon offras,
Inledningsvis ser vi ett scenrum som påminner om en fyrkantig amfibieteater med svart marmor. Publiken sitter på rader runt omkring och jag slås av hur frustrerande det är att se både skådespelarna för nära och publiken på andra sidan. Tyvärr blir jag lätt irriterad när kvinnorna på motsatta sida vinkar och har sig till kvinnorna bredvid mig när föreställningen börjat. Helt klart kommer inte publiken att kunna hantera den distanslösa som scenlösningen ger oss. Scenen i övrigt är kal och det är enbart någon rekvisita som skådespelarna tar med sig in och ut, och kontrollerar under föreställningens gång. På väggarna hänger filmdukar som visar förinspelad närhet av skådespelarna eller direkt bilder från den handkamera som tas med i vissa scener. Personligen gillar jag de förinspelade filmscenerna/bilderna som kompletterar scen upplevelserna, snarare än att behöva se skådespelaren några meter ifrån sig och se samma bild förstorad i absurdum. Jag förstod inte syftet med de allt för närgångna filmandet ”in real life”.
Ljussättningen i föreställningen påminde mig om det badrumsljus man har med ljusrör. Det gav sken och skuggor som inte är fördelaktigt för någon. Dessutom fick jag ont i ögonen av att det lyste så starkt och vitt. Jag frågar mig varför det här skenet var nödvändigt. Ingenting på scenen krävde den styrkan eller det överljus och underbjuds som fanns. Vi i publiken satt också ofta i rampljuset och det var inte direkt behagligt. Det var dock första gången på mycket länge som jag kunde se mina egen handstil i anteckningsboken under en hel föreställning.
Om Medea ska bli så försmådd som manuset insinuerar att hon blir krävs det att man upplever att Jasons och Medeas kärlek, innan hans svek, varit passionerad. Kvällens föreställning gav en skymt av att Jason inte var helt säker på sitt strategiska val av att ta sig en ny hustru. I en scen, kastar sig Medea över honom i ett försök att återuppleva känslor och tydligt ser man att han någonstans åtminstone åtrår henne en smula. Medeas tidigare kärlek för Jason känns dock inte lika övertygande. Hon blir snarare en klamrande koala som inte vill släppa taget för någons närhet. Inte ens när hon kysser honom ser jag någon direkt åtrå. Varför vill hon då ha honom tillbaka?
Medeas avstånd mellan den förtvivlade kvinnan som blivit ratad och förkastad, och kvinnan som tappar greppet och går till övergrepp, känns naturligt. För en gångs skull är inte rollkaraktären en hysterisk kvinna utan vettig grund. På ett väldigt självklart och nyanserat sätt går Medea i små steg närmare sitt beslut att såra Jason, döda hans nya hustru och sina barn. Däremot känns inte hennes personliga planerade flykt efteråt helt utstakad. För vilken kvinna kan leva utan sina barn i landsflykt efter att de dödat dem och varför utnyttjas inte dessa pass som hon tidigare faktiskt fått? Hennes argument varför de måste dö, känns inte helt övertygande.
Jason hade den karisman och manliga överlägsenheten som krävdes för att man skulle se hans resonemang och rätt att knäcka Medea. Hans ställning och rätt som man gjorde det självklart att förgöra Medea och sina barn. Ibland måste det bara vara så mycket enklare att vara en attraktiv man i sina bästa år, snarare än en kvinna på liknande premisser.
Att två av skådespelarna talade danska bekymrade inte mig så mycket (med skåneår på halsen och dansk tv i bakfickan, förstår man det mesta) och det gav Medeas det utanförskap i landet som behövdes. Publiken runt omkring mig klagade dock och jag misstänker att vissa delar gick förlorade för några. Men jag kan tycka att det kunde vara värt det.
Medverkande
Medea Livia Millhagen
Jason Kenneth M. Christensen
Kreon/Aigeus/budbäraren Thomas Bang
Kör Tanja Lorentzon
Kör Irene Lindh
