Jag fick en pratstund med de två leadgitarristerna Chris Rörland och Thobbe Englund i Sabaton och passade på att fråga dem lite om deras spelning på Sweden Rock Festival i morgon lördag den 11 juni. Det är första gången bandet står som headline och festivalavslutare på en megafestival av den här storleken och det var två taggade musiker som längtade efter att möta publiken framför den stora festivalscenen.
De har vunnit rockbjörnen, de har en egen festival och de har en egen kryssning och nu avslutar de landets största hårdrockfestival, tillika en av Europas absolut bästa festivaler. Men de ville inte riktigt medge att de är kungar på tronen. För ett band som gjort många låtar om stormaktstiden och om framgångsrika kungar kanske det tar emot lite att erkänna sin krona. Men är man huvudakt på Sweden Rock är man ett stort band och få svenska band har fått chansen att göra den spelningen. De tyckte dock att Yngwie Malmsteen fortfarande är den svenske hårdrockkungen och det är svårt att argumentera emot. Men i Sabaton har de fått en tung utmanare och det förvånar mig inte om flera stora festivaler runt om i Europa välkomnar Sabaton på de stora scenerna under kommande år.
På frågan om vilka mål de har för framtiden låg en turné på månen närmast på tur för större än det här var svårt att föreställa sig. De utlovade att morgondagens spelning skulle bjuda på den fetaste scenshowen med två tanks på scen. Det är ingen show de tar med sig ut på turné eftersom det skulle bli alldeles för dyrt att producera en så stor show på turné. Det är alltså enda chansen att i nuläget se Sabaton med en riktigt maffig föreställning.
Det nya albumet som släpps i augusti är bandet mycket nöjda med. De nyare medlemmarna kände att de fått ökad frihet i hur de vill lägga solon och egna insatser och att det präglar skivan till stor del. De har en ganska avancerad strategi för att undvika att albumet läcker ut på nedladdningssajter i förtid. Pressen som vill skriva om skivan är inbjudna att sitta i bussen på VIP-området och där lyssna på plattan men ingen får ta med sig musiken utanför kontrollerat område. För vår del på Kulturbloggen får därför recension av skivan vänta till den släpps då vi inte har presonalresurser att avsätta för noggrann lyssning under festivalen.
Jag frågade också om hur de ställer sig till den kritik de fått när det kommer till nationalism och vurmande för stormaktstiden och deras sånger som förefaller hylla krig i Europa. De förstår att sådan kritik kan komma ifrån de som inte på allvar sätter sig in i vad låtarna handlar om men att det alltid är sådan man får räkna med, tyvärr. De har spelat för fans i Turkiet, Israel, Ukraina och på många andra platser och det är vad allt handlar om. De vill möta sin publik var den är finns och det är allt deras strategi berör. På samma villkor som de ställer sig på scen på Sweden Rock Festival.
Slutligen frågade jag lite om deras support för Leksands Stars som nyligen tagit klivet tillbaka till SHL efter några års bortavaro, men de slog ifrån sig och skyllde allt på dalmasarna i bandet. För egen del var den ene Luleåsupporter och den andre ointresserad av sport.