Contractions med Teater Splendid
gästspel i Göteborg
Föreställning som recenseras: 19 februari 2016
De flesta arbetsplatser är hierarkiskt inrättade, även min. Några få har ansvar, fördelar uppgifter genom ordergivning. Den stora massan utför i grupp eller enskilt sina tilldelade uppdrag. Om misstänksamhet florerar blir de anställda sannolikt övervakade. På senare år har nya management-teorier gjort insteg, i syfte att skapa en mer horisontelll organisation. Teambaserade arbetssätt i all ära. Det primära är till syvende och sist att goda resultat levereras. Om inte, är risken överhängande att även chefen avsätts av vinstmaximerande ägare. Mot denna bakgrund upphör jag aldrig att förvånas över hur psykopater kan få fäste på arbetsmarknaden.
Lena Åkerstedt framstår i Contractions som en förädisk fullblodspsykopat. Hon viker inte en tum från sitt behärskade uttryck, eftersom hon utan att blinka hänsynslöst tolkar företagets anställningskontrakt. Hennes underlydande säljare, spelad av Maria Ljuslin, är energisk och duktig. Vad chefen vänder emot säljaren Emma – vars tillkämpade leende blir ett kännetecknande drag – är en förbrytelse mot kontraktet. Emma vill inte påstå att hon är vän med alla på avdelningen. Vad värre är, hon förnekar in i det längsta avsteg, från paragrafen om romantiska kärleksalstrande relationer med kollegor. Detta blir hennes öde. Pjäsen består av ett tiotal scener mellan de två kontrahenterna, vars ojämlika ställning är själva drivkraften i dramat.
Kammarspelet av en 35-årig prisad dramatiker i översättning av Henric Dahl, testades först som Reading på en vetenskapsfestival. (Pjäsen har i Sverige satts upp också av engelskspråkiga ensemblen GEST.) Efter positiv respons har mycket meriterade C O Evers regisserat stycket för frigruppen Splendid. Med stöd av Göteborgs Stad, Göteborg & CO samt ABF, har man valt att först lägga uppsättningen som gästspel på Teater UNO i Göteborg. Salongen har uppskattningsvis en kapacitet på endast trettio stolar,vilket således innebär ett intimt format. Ehuru bisarr och i ett avsnitt till och med morbid, hade jag väntat mig mer av manus. Kom på mig med att vid ett tillfälle skratta åt ett absurt inslag, men aningen futtigt är mitt omdöme. Dramatiken tätnar fram till ett obevekligt crescendo, när det brister för Emma. Anser att regissören borde gjort mer av denna nyckelscen, så att den inte passerar förbi relativt obemärkt. Vidare anser jag att optimalt vore om timslånga Contractions utökades med publiksamtal. Vilka fördelar respektive risker finns med kärlek på jobbet och varför tillåts chefer med ett osunt kontrollbehov? Frågeställningar som kan utgöra grunden för en hälsosam diskussion. Istället slutade pjäsen med en cirkelrörelse, där vi själva fick fundera vidare på förtryckets mekanismer.
Vad att säga om de båda aktörerna? Spelstilen var konsekvent, enligt regissörens förmodade anvisningar. Hantverket väl utfört utan att avsätta djupare spår. Åkerstedt ges en möjlighet hon tar, nämligen att briljera med oförtruten överlägsen hållning, trots maniskt insmörjande av handsprit och total ordning i sina pappershögar. En hurtig skrivmaskinsvals med pling interfolierade förresten musik av Carlos Gardel och Björn J:son Lindh. En inte alls oäven uppsättning, men jag hade väntat mig att bli mer drabbad.